Jag har haft depressioner till och från hela mitt liv och varit inlagd mycket. Gjort upprepade självmordsförsök och hamnat på intensiven flera gånger pga. överdoser av läkemedel. Många gånger balanserat på höga höjder för att känna att jag skulle lätt kunna dö.
Det känns som att jag alltid måste ha döden nära för att kunna leva. Jag är destruktiv, skär mig, duschar i iskallt vatten, bränner mig, kräks upp maten, har sex med folk av motsatta könet trots att jag är gay. Jag känner inte att jag förtjänar att leva bra och må bra. Jag är en värdelös människa.
Vården ger mig all hjälp jag kan få, men blir bara sämre. Kan ju inte ligga inne med LPT hela mitt liv liksom.
Men nu känner jag mig så trött på min destruktivitet och orkar inte ha det såhär längre.
Är döden min enda utväg?
