Hem > Forum > Depression > Depression+ensamhet+social fobi+psykisk mobbning+ångest.

Depression+ensamhet+social fobi+psykisk mobbning+ångest.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Trådstartaren

    Hej är en kille på snart 31 år. Jag har varit ensam i snart 11 år. Alltså visst man träffar personer via jobbet. Men för det mesta så är det liksom bara småprat. Hej, hur mår du och liknande. Jag tycker om mitt jobb väldigt mycket, det är väl det som fortsätter drivet att leva på något sätt. Men mitt privata liv är liksom bara, det finns liksom inget privatliv. Man jobbar sen går man hem och kollar tv serier eller filmer. Detta är liksom mitt sätt att leva efter jobbet varje dag även på helger. På grund av mycket problem som skedde i högstadiet med mobbning av tjejer så har det satts sig i hjärnan psykiskt. Jag har svårt att prata med tjejer, har haft relationer men bara korta på grund av att jag inte kan vara social. Och det är en konsekvens av att jag blev mobbad av tjejer. Jag har varit själv så många år nu och jag kan liksom inte vara mig själv med andra. Utan när jag är helt själv så kan jag vara den personen jag egentligen är. Jag har försökt med självmord sedan 2012 och senaste var 2018. Allt som är 6 gånger. Jag har försökt prata med psyk enhet och psykologer. Sitter här nu och försöker komma ihåg mitt liv men det finns liksom inget att komma ihåg. Vet inte om det var mobbningen som var så brutal att hjärnan har blockerat allt. Just ikväll känner jag…..liksom inget alls. Men jag försöker varje dag att leva vidare. Försöker att se hopp i saker och ting. Men det är så svårt när varje dag känns och mår samma varje dag. Tack Mind för att ni finns. Speciellt för dem som inte har någon att prata med så finns ni alltid här. 

    Hej är en kille på snart 31 år. Jag har varit ensam i snart 11 år. Alltså visst man träffar personer via jobbet. Men för det mesta så är det liksom bara småprat. Hej, hur mår du och liknande. Jag tycker om mitt jobb väldigt mycket, det är väl det som fortsätter drivet att leva på något sätt. Men mitt privata liv är liksom bara, det finns liksom inget privatliv. Man jobbar sen går man hem och kollar tv serier eller filmer. Detta är liksom mitt sätt att leva efter jobbet varje dag även på helger. På grund av mycket problem som skedde i högstadiet med mobbning av tjejer så har det satts sig i hjärnan psykiskt. Jag har svårt att prata med tjejer, har haft relationer men bara korta på grund av att jag inte kan vara social. Och det är en konsekvens av att jag blev mobbad av tjejer. Jag har varit själv så många år nu och jag kan liksom inte vara mig själv med andra. Utan när jag är helt själv så kan jag vara den personen jag egentligen är. Jag har försökt med självmord sedan 2012 och senaste var 2018. Allt som är 6 gånger. Jag har försökt prata med psyk enhet och psykologer. Sitter här nu och försöker komma ihåg mitt liv men det finns liksom inget att komma ihåg. Vet inte om det var mobbningen som var så brutal att hjärnan har blockerat allt. Just ikväll känner jag…..liksom inget alls. Men jag försöker varje dag att leva vidare. Försöker att se hopp i saker och ting. Men det är så svårt när varje dag känns och mår samma varje dag. Tack Mind för att ni finns. Speciellt för dem som inte har någon att prata med så finns ni alltid här.

    God Söndags f.m. här på Mind Forumet.

    * Har läst hela ditt inlägg / tråd här ovan.

    * JAG som inte känner dig hör ändå på dig på direkten att DU verkligen behöver prata ut, ”lufta lungorna”, en form av prat ventil.

    * Tycker verkligen att Du ska försöka komma i kontakt med professionella vårdkontakter så som t.ex. psykiatrisk sjuksköterska eller psykolog eller läkare, vad säger Du om detta?

    * För att få prata ut med professionell vårdpersonal inom Psykiatrivården så måste Du först som ny patient gå till din Vårdcentral (=VC) eller Husläkarmottagning (Landstinget/Region) och få en remiss ifrån dem till en Öppenvårdsmottagning i ditt län där Du bor i, i vårt avlånga land Sverige.

    * Skulle Du vilja ha någon skriv-vän här på Mind Forumet så ställer jag Mer än gärna upp för dig? (Självklart får du bestämma)

    Önskar dig en fortsatt trevlig helg…

    Var rädd om dig och ta hand om dig också.

    Kramar…

    På återseende…

    Jag hade testat KBT om jag var du. Där får man också hjälp med beteendeförändring som inte helt ovanligt även gör att du kanske kommer ifrån den tråkiga vardagen, får bättre självförtroende och en positiv kedjereaktion tar fart. Med en starkare självkänsla kommer man långt. När du kan känna dig stolt över vem du är och släppa det som varit tror jag även du får framgång i det sociala. Men pressa inte fram något, börja med dig själv och inifrån så kommer det andra av sig självt

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.