Depression och ångest p.g.a. att jag bryr mig för mycket om allt

Hej!

Vet inte riktigt hur jag ska förklara detta.. men ett stort problem för mig (något som varit ett stort problem för mig de senaste 15 åren) är att jag bryr mig alldeles för mycket om precis allt. Jag överanalyserar allt jag gör, får ångest över varje konversation (tänk om jag framstod som korkad, eller sårad någon?), jag förstorar alla mina misstag .. gråter hela nätterna över att djur far illa, att jag ångrar något jag sa/ gjorde för tio år sedan (som säkert alla andra redan har glömt).. Detta begränsar mitt liv något otroligt och det suger all energi ur mig.. just nu har jag nojat över ett eventuellt misstag på jobbet i sju timmar och förstört hela kvällen och kommer antagligen göra precis samma sak imorgon. Det känns som om mitt liv varit mycket lättare om jag bara kunde sluta bry mig så himla mycket.. Grejen är att om jag får reda på att någon annan gjort något liknande (sagt eller gjort något som jag också har gjort) tycker jag inte alls att det är lika “illa” som när jag själv gör det.

Andra säger till mig att jag bryr mig för mycket, är överambitiös och att jag bara borde “chilla lite”, “ta det lugnt”.. precis som att jag njuter av att ständigt vara extremt kritisk mot mig själv, hata mig själv,tycka att jag är en dum idiot så fort jag råkar göra något litet misstag..

Finns det någon som känner likadant? Eller har något förslag på hur jag kan göra för att bryta dessa tankebanor?

[Azure Sygimi]

Hej.

Ja jag känner verkligen igen mig i det mesta du beskriver. Jag är konstant fixerad vid vad den närmaste kretsen tycker och tänker om mig. Allt jag gör och säger blir alltid synat och analyserat hur det uppfattas. Eller rättare sagt hur jag ANTAR att det uppfattas av andra.

Jag har varit depprimerad mer eller mindre i 20 år och mitt mående för stunden lägger ett “filter” över mina tolkningar av omvärlden. Mår jag sämre i mitt grundläge så hittar jag konstant negativa saker med vad som händer och vad folk säger. Det är som min hjärna lägger i högre turboläge att leta fel och negativa tolkningar ju sämre jag mår. Dessutom blir det en dominoeffekt där en negativ känsla leder till sämre mående som i sin tur gör det negativa “filtret” jag lägger över världen blir kraftigare, och så vidare.

Precis som du skrev så dyker gamla misstag upp om och om igen i tankarna. Har jag en bra dag kanske tanken inte påverkar särskilt mycket. Men en dålig dag påverkar minnet desto mer.

Överanalyseringen som jag ständigt gör är nog det som är värst. Det tar som du säger en massa energi. Jag är väldigt lättstött och när nåt hänt som JAG känner var kränkande mot mig kan jag ha långa tankekedjor där jag går igenom olika scenarion av saker jag och den jag blivit sårad av skulle kunna säga i en diskussion, om jag tagit upp det med hen. Numera låter jag det nästan alltid rinna ut i sanden då en diskussion oftast leder till mer ångest än det hjälper.

Sorry om det är lite rörigt, men hade det kraftigaste bryt i hjärnan jag haft på länge nyss. Ett antal händelser tätt ihop idag gav mig lite panik och hamnade på Minds sida, ja du fattar nog. Men hittade forumet och det lugnade mig att läsa runt lite.

Ha det bäst! Och skriv gärna.