För och främst vill jag bara ge dig en stor eloge för du har klarat dig hit! Jag vet om att det inte alls känns bra att leva och man orkar verkligen inte något ibland, men så sjukt starkt av dig!
Jag kan känna igen mig i allt du skriver. Har inte en jättestabil relation till mina föräldrar, har blivit illa behandlad av killar och anmält saker som inte har lett någon väg. Det är svårt att hitta tillbaka, men försök göra det som du brukade gilla att göra. Försök komma ifrån din vardagliga miljö, tex skogen. Just nu jobbar jag mitt ute i en skog med barn, nästan ingen uppkoppling till omvärlden, vilket är såå enormt skönt. Har känt mig vilsen och vet inte vart jag ska ta mig till, men nu mår jag mycket bättre efter bara har varit här i 5 dagar. Naturen har en läkande effekt på människan, utnyttja!
Jag vet även om att det är svårt att träffa folk när man har blivit sviken och illa behandla gång på gång. Men låt det ta sin egna tid, men försök ändå inte isolera sig själv. Umgås med vänner, familj eller bara någon som gör dig glad. Det kan ta ett tag, men det spelar absolut ingen roll, tillsist kommer du trivas att vara ensam och då vågar man träffa folk när man minst anar det!
Hoppas detta hjälpte lite, men jag hejar på dig och tror på dig!
Kram!
