Hem > Forum > Depression > Den förbannade julen

Den förbannade julen

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Jag har mått så jävla dåligt nu denna vecka. Känner mig så jävla ensam. Alla andra är ute och festar och dricker. Men själv klarar man inte av alkohol just nå pågrund av min depression. Så då blir man sittandes hemma medans ens sambo och familj är på fest.
    jag vill inte sitta själv på nyår men endå gör man det.

    jag känner bara att jag har klarat mig igenom den här helvetes veckan snart, men jag vill inte leva vid den här tiden nästa år. För det är för tufft.

    Fattar standarden, det är bedrövlig att höra samma jävla skit så tänker skippa det helt och hållet.

    Jag skall även påpeka att jag inte var i din situation denna jul, så pass tur hade jag. Elle ja, jag var dum nog att strunta i vad doktorn sade iochmed fest och alkohol…

     

    Anyways, jag sitter denna kväll, kanske lite för sent för dig, men ändå. Vart flera julaftonar då man känner man är på helt fler ställe. Och det suger verkligen röv. För man vill ju inget än att vara där alla andra är?

    Man vill passa in, man vill festa, dricka osv. Men varför? Varför är just att festa viktigt? För att passa in? Det jag vill säga är att folk som dig (nej, du är aldrig ensam, klyschigt, jag vet) skall aldrig trycka ner en själv för att försöka passa in. Jag har absolut ingen aning om vem du är, men du ”Pink Tamyqe”, du är viktig! Oavsett vad sambon gör, oavsett vad polarna gör. Du är viktig. Jag tror det är lite mänskligt att vara självisk, och gå på fester utan sin s/o (significant other). Tror egentligen inte det är deras ”fel” att dom lämnar sånna som dig, eller mig, och gör saker.

    Fan, jag känner jag inte får fram det jag vill få sagt. Hoppas du orkar läsa igenom detta.

    Jag själv är i en situation där jag har en tjej, men har inte modet att berätta när man mår som vi gör. Kanske lite ortodox, men tror även detta sätt har sin mening för oss. Oavsett vad vi gör, oavsett vad som händer, vilka som är vi vår sida, vilka som sviker oss. Vi får försöka kämpa för oss själva. Jag är verkligen urusel på detta, så är väl lite hypokrytiskt att skriva det. Men det är ändå något rätt i det.

     

    Iallafall, detta är som sagt lite sent, men såg du inte hade fått någon respons alls. Så ville ge min femma om det hela. För att även fast det kan kännas som det är vi aldrig riktigt ensamma. Vi har varandra, även fast det är oss anonymt genom internet.

    Hoppas du kan, och orkar läsa detta. Och det kommer fram då det sätt som jag tänkt. Önskar dig all lycka i framtiden, slå inte dig själv över att du följer det som du blivit tillsagd. Man kan bara göra det som man själv tror är bäst<3

    Allt gott, ta hand om dig din anonyma jävel <3

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.