Dagliga självmordstankar

I mars gjorde jag 2 intoxer inom loppet av 24h, och sedan dess har jag haft dagliga självmordstankar och jag vet inte längre vad jag ska göra. Jag försöker hitta nått som kan få mig må bättre men allt misslyckas.. ingen i min närhet verkar bry sig 🙁 vad ska man göra när man är på botten och inte kan ta sig till ytan?

[Yellow Sikuvi]

Vad är grunden till dina självmordstankar? Är det pga dessa intoxer (vet inte direkt vad det innebär) eller är det något längre tillbaka som gör att du mår så dåligt?

Yellow Sikuvi skrev:

Vad är grunden till dina självmordstankar? Är det pga dessa intoxer (vet inte direkt vad det innebär) eller är det något längre tillbaka som gör att du mår så dåligt?

 

intox är när man tagit överdos av bla tabletter. Grunden är väl flera trauman, dålig självkänsla, ser inget värde i att jag lever och ja ett kasst liv helt enkelt. Mått såhär i 15 år och självskadat mig i 20 år. Så är också trött på att leva såhär

Du säger alltså att du har skadad dig själv i 20 år? Det är rätt länge för en person som mår så dåligt som du gör. Hur har du gjort för att överlevt, det kan vara bra för dig att skriva ut saker det måste finnas ett sätt som du har gjort på för att klarat dig såhär långt och nu när du skriver att du är på botten så kanske du får gå tillbaka i tiden och komma på vad du gjorde saker som får dig att må bra. Har du varit inlagd någon gång för hjälp, för om det har gått såhär långt och du inte har tagit hjälp så är det illa. Hjälp finns och du måste bara ta den. Hur gammal är du och hur din situation ut? Vad är det som gör dig att du mår dåligt. Bara skriv ut allt så kommer det kännas bättre

Anonym skrev:

Du säger alltså att du har skadad dig själv i 20 år? Det är rätt länge för en person som mår så dåligt som du gör. Hur har du gjort för att överlevt, det kan vara bra för dig att skriva ut saker det måste finnas ett sätt som du har gjort på för att klarat dig såhär långt och nu när du skriver att du är på botten så kanske du får gå tillbaka i tiden och komma på vad du gjorde saker som får dig att må bra. Har du varit inlagd någon gång för hjälp, för om det har gått såhär långt och du inte har tagit hjälp så är det illa. Hjälp finns och du måste bara ta den. Hur gammal är du och hur din situation ut? Vad är det som gör dig att du mår dåligt. Bara skriv ut allt så kommer det kännas bättre

 

ja, jag börja skada mig själv när jag var 6 år. Började med att dra ut stora tussar av hår så gick runt och hade kala fläckar. Sen börja jag riva mig så jag fick sår, rev upp såren osv. När jag var 13 började jag skära mig, men i 12 år var det mest ytligt. För 1 år sen blev de värre och nu har jag fått åka in och sytt ett antal gånger. Står i väntelistan för dbt så ska äntligen ta tag i de och förhoppningsvis kommer jag kunna sluta. Men har hållt på så länge så är lite av en trygghet och ett beroende.

Har varit inlagd 4 ggr, varav en gång var lpt. Så jag har försökt få hjälp, men är först nu det börjar hända nått, de börjar äntligen lyssna. Fick endast samtalskontakt i ca 8år, har nyligen gått en emdr behandling för min ptsd men fick avbryta den då psykologen inte kände de var okej att fortsätta när jag skadar mig så mycket.

Vet ärligt inte hur jag överlevt, har iaf kämpat nått så extremt mycket så nu är jag helt utmattad rent psykiskt vilket nog är anledningen till att jag är på botten nu. Svårt och kämpa när man är såhär trött.

jag är snart 27 år, bott själv sen jag var 17, dåligt med vänner, dålig kontakt med min familj. Aldrig riktigt haft ett stabilt jobb med stabil inkomst så fått klara mig med försörjningsstöd. Försökt plugga upp mina betyg och har gått en yrkesutbildning men tyvärr tog den utbildningen min sista energi så sen jag blev klar med den har jag varit på botten vilket nu är 2 år. Fått kämpa helt själv utan stöd så är tyvärr först nu jag fått vården att hjälpa mig även om de är väntelistor osv så är det iaf igång.

Anonym skrev:

ja, jag börja skada mig själv när jag var 6 år. Började med att dra ut stora tussar av hår så gick runt och hade kala fläckar. Sen börja jag riva mig så jag fick sår, rev upp såren osv. När jag var 13 började jag skära mig, men i 12 år var det mest ytligt. För 1 år sen blev de värre och nu har jag fått åka in och sytt ett antal gånger. Står i väntelistan för dbt så ska äntligen ta tag i de och förhoppningsvis kommer jag kunna sluta. Men har hållt på så länge så är lite av en trygghet och ett beroende. Har varit inlagd 4 ggr, varav en gång var lpt. Så jag har försökt få hjälp, men är först nu det börjar hända nått, de börjar äntligen lyssna. Fick endast samtalskontakt i ca 8år, har nyligen gått en emdr behandling för min ptsd men fick avbryta den då psykologen inte kände de var okej att fortsätta när jag skadar mig så mycket. Vet ärligt inte hur jag överlevt, har iaf kämpat nått så extremt mycket så nu är jag helt utmattad rent psykiskt vilket nog är anledningen till att jag är på botten nu. Svårt och kämpa när man är såhär trött. jag är snart 27 år, bott själv sen jag var 17, dåligt med vänner, dålig kontakt med min familj. Aldrig riktigt haft ett stabilt jobb med stabil inkomst så fått klara mig med försörjningsstöd. Försökt plugga upp mina betyg och har gått en yrkesutbildning men tyvärr tog den utbildningen min sista energi så sen jag blev klar med den har jag varit på botten vilket nu är 2 år. Fått kämpa helt själv utan stöd så är tyvärr först nu jag fått vården att hjälpa mig även om de är väntelistor osv så är det iaf igång.

 

 

Det låter hemskt. En gång när jag befann mig i ett akut läge och i desperation ringde upp en person i min närhet som jag egentligen inte kände så väl men som jag upplevde hade någon slags trygghet och erfarenhet. Personen kunde inte direkt erbjuda mig det jag helst ville, dvs bete sig som en kärleksfull och aldrig svikande förälder, men sa i telefon: “Kom ihåg att allting förändras. Du kommer att känna annorlunda än såhär.”

Det kändes som en klen tröst men jag hade ingenting annat då och försökte klamra mig fast vid orden. Sedan dess återvänder jag till det när det känns bottenlöst.

Allting förändras. Du kommer att känna annorlunda så småningom.

Anonym skrev:

I mars gjorde jag 2 intoxer inom loppet av 24h, och sedan dess har jag haft dagliga självmordstankar och jag vet inte längre vad jag ska göra. Jag försöker hitta nått som kan få mig må bättre men allt misslyckas.. ingen i min närhet verkar bry sig 🙁 vad ska man göra när man är på botten och inte kan ta sig till ytan?