Hej, detta är första gången jag får ut mina känslor med att skriva ner allt läs ifall du vill
Jag är snart 17. Ja den åldern som ska va högtiden i livet har jag hört men verkligen inte för mig och jag tror mitt slut börjar närma sig för jag orkar it mer
jag växte upp med gifta föreldrar min farsa har jag aldrig haft en relation med jag kommer tydligt ihåg när jag var 10 och jag kissade i sängen fortfarande han tvingade alltid mig att ligga kvar i kisset som en skam han spände fast mig och min syrra när vi it orkade äta upp jag har alltid varit jätte rädd för honom när jag var mindre. Jag kommer tydligt ihåg första gången jag såg min storasyster försöka ta sitt liv jag kommer tydligt ihåg när min syrra alltid hällde över sin mat på min talrik för hon åt inget och jag fick trycka i mig så mycket Mat så jag kände mig spyfärdig för min pappa it skulle bli arg.
Jag var jätte taggad på börja 6an för där jag bodde så gick 6orna bland högstadiet jag kommer tydligt hur jag blev förnedrar varje dag i skolan och jag började skippa skolan. Jag älskade datorer allt som hade med spel å göra jag mins en gång när jag var runt 12-13 år och jag satt å spelade och min pappa drog ut internet och jag fylldes upp med aggressivitet och frågade vad han gjorde och han blev arg och slängde mig i vägen och ströp mig samtidigt han tryckte upp mig mot vägen
Vi flyttade till ett annat hus när jag började 7an där jag började en nyskola där jag faktiskt trivdes men har alltid hatat skolan 7,8 och 9an mådde jag världigt dåligt det var då jag fan alkoholen och droger och mitt första försök härifrån gjordes
Under sommaren så skildes mina föreldrar vilket innebär att jag knappt behöver se min pappa vilket är något jag tog som positivt
jag har alltid tänkt till mig själv att livet blir bättre men jag har gett det så mkt tid nu att jag börjar ge upp jag klarar inte gymnasiet för fem öre jag knarkar ner mig så fort jag får chansen
Jag har svårt å få ut mina tankar i text så detta blev en världigt kort sammanfattning men jag vet it vad jag ska ta mig till JA HAN ÄR MIN PAPPA MEN DE BETYDER INTE ATT HAN ÄR EN PAPPA jag önskar från hela mitt hjärta att jag ska få må bra nån gång att jag ska få till mitt liv men som de ser ut nu så ger jag upp..
