Blir någon bättre

Hej

Det började med panikångest i 28-29 års åldern,fick antidepressiva och inte mycket mer hjälp. Förstod ingenting va som hände, detta var på nittiotalet och då var det inget som man pratade om som idag. Förstod väl med tiden att det berodde på min uppväxt med en far som inte unnade mej att bli nåt mer än vad han var och som utsatt mej för psykisk misshandel sen barnsben. Har aldrig känt mej nåt annat än oönskad och värdelös i en familj som utåt sett var varm och omhändertagande av varandra enligt barnpsyk som blev inkallade efter att jag började skolka i 4 klass. Fick väl efter mycket tjatande prata med kuratorer och psykologer,har gjort det i omgångar under årens lopp och har väl haft både mina bra och dåliga perioder. Har väl alltid haft tron att jag nån gång skulle knäcka det här och må bättre men den sista tiden har hopplösheten och depression fått mej att tappa den tron. Tiden går och ju mer jag försöker med olika psykologer och psykoterapeuter desto djupare i det här verkar jag sjunka i det här. I mina värsta svackor har jag börjat tänka att enda utvägen att bli fri är att göra slut på allting. Är väl antagligen för feg för att göra det och lite nyfiken är jag ju Hur fortsättningen kan bli…. Läser ju här Hur fruktansvärt människor mår men samtidigt,är det någon som kommer ut på andra sidan och mår bättre och Hur kom ni ur detta helvete på jorden?

Vänliga hälsningar

Spännande frågeställning. Det är nog väldigt svårt att svara på. Tror att man sällan kommer ur helvetet men att vissa lär sig acceptera tillvaron medan andra inte gör det. De som inte accepterar den går nog antingen och ältar tills man blir apatisk/mentalt lobotomerad medan andra faktiskt avslutar den. Jag skulle aldrig uppmana någon annan än mig själv att faktiskt ta det sista steget. Jag kommer inte säga att du kommer bli lycklig och sjungandes dansa runt på en äng samtidigt som du plockar blommor. Däremot hoppas jag (och det finns stor sannolikhet) att du med tiden kommer acceptera att tillvaron suger och kunna finna dig i det.

Sorry, hade gärna sagt några uppmuntrande ord men det är väl mitt perspektiv på den fråga du verkar ställa både till oss och dig själv.

Hälsningar
Anonym Dåre

 

[Red Befaqu]

Jag tror att enda sättet att bli frisk från depression är dessa:

 

1. Börja konditionsträna regelbundet

2. Börja med hälsosam kost (medelhavskost)

3. Fortsätt med medicin (om du behöver) och samtalskontakt för att få konkreta hjälp med det du har svårt med i vardagen.

4. Värdera dina intressen och ägna dig åt det du tycker om att göra.

5. Arbeta i den mån du orkar.

6. Ta bort allt som triggar dig. Tex relationer, sociala medier etc. allt som tar mer energi än vad det ger.

7. Skriv av dig och lär känna dig själv på djupet och gör val utifrån vad som är bäst för dig.

 

Jag tror inte att man kommer kunna bli frisk om man inte aktivt gör om hela sitt liv till hur man vill ha det. Har själv mått piss i flera år och börjar tröttna.

Jag tror på lätta lösningar,

1 – att acceptera vem man är, att acceptera de val man gjort, att acceptera det som hänt.

2 – sova, dricka, äta och se till att man får i sig rätt mängd mineraler och vitaminer 🙂

3 – positiv inställning kring förändring och att vilja bli bättre.

4 – äta den medicin som är nödvändig. Och inget avtrubbande.