Blir bara fel

Jag vet inte vad jag ska börja men känns som allt jag gör här hemma så blir det bara fel. Min sambo är konstant sur och arg på mig.

Min sambo har 2barn sen innan när jag träffade henne. Hon är så tyken mot mig för jag vill hjälpa till hemma och skriker hela tiden att jag har dåligt tålamod.

Hennes stora grabb(7år) retar ju mig till gallfeber och jag får inte visa en reaktion när han tex sitter och slår mig eller går runt o ropar ”Martin är dum i huvudet” osv.

Barnen spelar ju ut mig mot deras mamma hela tiden. Barnen gör allt för att inte lyssna på deras mamma. Jag försöker vara i bakgrunden och stötta henne men ändå får jag skit.

Sen när jag visar omtanke om min sambo så säger hon att jag typ förföljer henne eller stalkar henne.

Som en händelse idag så hämtade jag hennes barn och ringde henne 3,5h efter hon slutat och skulle fråga om jag skulle börja med maten. Då fick jag det uppslängt i ansiktet när hon kom hem. ”Har jag inget chans o göra något utan att du behöver hålla koll på mig hela tiden”.

Jag är skadad sen tidigare förhållande att alla mina ex varit otrogna mot mig och hon tycker hon att jag är för svartsjuk och ber mig lägga ner (med skrikande ton) när killar som hon aldrig nämnt innan helt plötsligt ringer henne och hon svarar inte dem när jag är omkring henne. Så gjorde mina ex oxå och visade sig att de hade ett sexuellt förhållande bakom min rygg.

Något tips jag kan få för att få upp gnistan mellan oss igen?

Skriver mer om det behövs

 

Gör slut…inget förhållande är värt att DU ska må piss ?….visst…enkelt för mig att säga. Men låter som att du behöver börja om på en ny start

Förstår inte riktigt din fråga- ”Något tips jag kan få för att få upp gnistan mellan oss igen?” Den finns ju där, men verkar vara mer en snedtändning- från din sambos sida, än något kärleksfullt och ömt. Som jag ser det, utifrån det du skriver, så uppskattar hon inte dig som en partner utan spelar nåt löjligt spel för att hon vet vart hon har dig, men du ska uppenbarligen inte veta vart du har henne för att du ska känna dig osäker på henne, och när det gäller er relation och er konstellation av familj. Du vill ge henne och hennes barn stöd och trygghet, men verkar dessvärre inte få annat än skit tillbaka. Antagligen för att du är för snäll- som vissa människor mer njuter av att trycka ner och utnyttja, än uppskatta och vara schysst mot. Inte hållbart i längden. Mitt råd är att antingen sätta ner foten, ordentligt, eller pysa iväg. Om det fortsätter i samma spår så kommer du garanterat må betydligt sämre sen än vad du gör nu. Ta en paus, stick iväg någonstans- någon aktivitet, träffa kompisar, föräldrar, syskon…..Gör något för dig själv och red ut dina tankar och känslor på distans.