Bestämt mig

[Pink Siduma]

Nu har jag bestämt mig, mitt liv kommer ta slut om ca 9 månader. Jag måste säga upp mig från jobbet, ge bort hus och bostadsrätt som gåva, skriva testamente plus lite annat praktiskt innan det är dags. Konstigt nog känns det ganska bra och befriande, den här tiden om ett år finns inga bekymmer längre. Jag har vridit och vänt på det här ganska länge och jag tycker verkligen inte det är värt att leva och jag ser inget bra eller roligt framför mig i resten av livet. Jag har två barn, som tur är är de så pass unga så de förstår inte konceptet död helt fullt ut. De kommer givetvis vara ledsna vid eventuell begravning men ge det några månader och sen har de glömt mig. Min blivande ex-fru har hanterat mig som luft i snart ett år så hon kommer bara känna en lättnad att jag är borta. Hon har flera gånger poängterat att hon borde ta barnen och lämna mig då hon klarar sig själv. Mina föräldrar och syskon kommer inte bry sig desto mer. Kommande tiden ska jag ägna till att sakta tyna bort och bli ett vagt minne hos alla. Vilket känns ganska bra men kanske borde kännas destruktivt och hemskt. Jag tror inte livet är till för alla. Generellt sett är livet ok, kul eller intressant vill jag inte påstå, mer ett måste som ska göras. Jag är inte ledsen för att det kommer ta slut utan mer lättad. Är det någon mer som känner som mig? Vi borde i så fall prata!

[Olive Cyvyse]

Hej

Förstår dig fullt ut. Men att ägna sig åt att tyna bort för att dina nära inte ska sakna dig kommer inte fungera.

Om du nu bestämt att lämna om 9 månader så borde du ägna den tiden till att njuta av dina barn och  maxa all kärlek du kan.

Det kan hända att du inte alls vill lämna efter den tiden. Jag hade tvekat om jag hade mina barn kvar men jag har inte det.

Jag har kartlagt ett år med allt som är bra och allt som inte är bra

På min lista för det som är bra står tex träden är vackra på hösten eller att solen värmer. Det är nivån på vad som är bra i mitt liv. Den andra sidan är betydligt längre och består av ångest,missbruk,manier, skulder, kronofogden, fobier, relations katastrofer, prostitution, utanförskap, föluster och mycket mer som jag är maktlös i att ändra

Spontant så tror jag att du kommer hitta saker och människor att leva för. Sålänge man vet att det finns en väg ut så kan man faktiskt testa.

Rent praktiskt så är det bara kläder och ett testamente som behöver ordnas.

Dina nära älskar dig  mer än du tror och vill inte att du lämnar men ibland kan man bara inte fortsätta så jag förstår dig.

 

 

[Yellow Byhega]

Hej,

Först och främst vill jag säga att jag är i samma situation som dig. Jag är ledsen att du inte känner att livet är tillräckligt fint för att fortsätta. Men, jag har full förståelse för dina känslor och vad du tänker. Livet är svårt och jag känner med dig.

Men barnen behöver sin pappa. Även fast de nu är små så behöver de sin pappa som kan lära de allt de behöver för att utvecklas och i sin tur även bli vuxna och stå på egna ben. De kommer inte glömma bort dig, barns minne och barndom sitter i djupare än vad man tror. Du är viktig för de små.

Som sagt, ta din tid och tänk noga. Och tveka inte att be om hjälp för att du ska må bättre. Finns många som gärna hjälper dig att må bra igen. Liv ska inte avslutas i förtid och inte onödan.

Ta hand om dig.