Hem > Forum > Depression > Avtrubbade känslor med medicinering?

Avtrubbade känslor med medicinering?

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8
  • Min partner säger att hen inte har ”såna” känslor för mig, hen saknar pirr och gnista. Säger att hen tycker mycket om mig men vet inte om hen vill vara tillsammans längre. Till saken hör att hen har ätit medicin för depression länge, långt innan vi träffades. Min fundering är vilka känslor kan man förvänta sig när man äter antidepressiva? Är det överskattat att förvänta sig pirr, kan man nöja sig med att tycka om…?

    Vissa substanser i läkemedel kan leda till avtrubbade känslor, det kan stå helt still gällande alla känslor så att säga. Alla upplever inte detta vid medicinering, andra gör det. Om detta håller i kan det vara bra läge att kontakta sin läkare som skriver ut recepten och prata om besvären man upplever. Det finns inget sätt att veta när känslorna kommer tillbaka. Det viktigaste är att du och din partner kan ha en öppen dialog med varandra och att ni försöker se det från varandras perspektiv. Ingen bör någon skuld i detta och det är väldigt viktigt att komma ihåg.

    Så kan det säkert vara. En vanlig bieffekt på setralin är minskad sexlust. Det kan säkert göra att andra känslor trycks undan också.

    Själv går jag på Setralin och det gör mig mer stabil. Mindre upp och ner liksom. Så både dalarna och höjderna smalnar av och bildar en mer stadig kurva.

    Trådstartaren

    Tack för era svar. Jag för min del (som inte medicinerar) tycker att det räcker långt med att tycka om varandra och blir därför osäker på hur jag ska hantera förväntningar på att det ska finnas ett pirr eller gnista. Till saken hör (kanske) att vi båda har passerat femtio. Vi har båda kraschade förhållanden bakom oss och jag ser så många andra värden i ett bra förhållande än just pirr. Och extra osäker blir jag när jag inte ens vet om det är möjligt med tanke på min partners medicinering…

    Ingen orsak!

    I en relation tror jag att ”pirret” kommer att komma och gå… Det är liksom ett ämne i kroppen som framkallar det. Jag tror inte kroppen orkar producera det jämnt.

    Jag tänker att en relation kan vara så himla bra utan pirret hela tiden, men såklart så krävs det ju att båda trivs ändå. Vill den ena ha pirret så kanske det egentligen är något annat som saknas?

    Gått på bensodiazepiner Xanor mellan 4-6mg/dag , duloxetin(cymbalta) , Venlaflaxin , (testat ca 110 olika preparat på 22år) kan säga idag är avtrubbad totalt kanske 70% av tiden , resten är tiden är helvetet på jorden i milda ord. Inget jag önskar någon inte ens min värsta fiende:( , förälder dog för 1år sedan , fortfarande inte fällt en tår 🙁 fast hon va mitt ankare i vår trasiga värld. Gör ont o tänka på men huvudet trycker undan det.

    Relationsmässigt går jag inte in i sådana längre , känner eller kommer ej åt dessa känslor längre.
    Känner inget behov av närhet , sex , osv.
    Antar det är saker som händer undermedvetet och all långvarig medicinering tyvärr , huvet som skyddar sig själv på något sjukt sätt.

    Plus fast i moment 22 inom vården pga långvarig benzo medicinering som de idag inte vågar ta bort pga läng o dos med tanke på vad som kan ske.

    Trådstartaren

    Inte oväntat har min partner nu gjort slut. Klart att jag är ledsen över det och ville något annat. Samtidigt inser jag att det blir bäst så här om det inte är omsesidigt att vilja ha ett förhållande. Min partner resonerar lite som du, Blue Sapegy. Att hen inte känner behov av närhet, sex osv. Och att hen kommit fram till att hen inte vill ha ett förhållande. Det är svårt för mig att veta vad det egentligen innebär, eftersom hen säger sig vilja fortsätta som vänner. I detta fall vet jag inte riktigt vad skillnaden skulle vara att fortsätta vara särbor eller att ”bara” vara vänner. Eftersom hen (enligt mig) har fastnat i tankarna att det inte finns gnista, så vill hen inte vara tillsammans. Och då finns det inte mer för mig att göra där. Vi kommer inte att fortsätta ha kontakt.

    Ibland blir det inte som man vill. Kanske är det lika bra som du nämner…

    Så länge ni är tydliga med era val så kommer det säkert bli bra. Jag tror det är klokt att inte ha kontakt. Du får chans att läka och bygga upp dig själv.

    Lycka till

    Trådstartaren

    Tack för omtanken. Det är väldigt tydligt att jag behöver läka. Men det känns som om det kommer att gå bra och ganska fort i och med att jag kan släppa grubblandet. Det är en skönare känsla att vara ensam när man är själv än att vara ensam i ett förhållande…

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.