Nu orkar jag inte mer. Allt är totalt svart. Mina barn har det bättre utan mig. De är mycket gladare när de är med sin pappa utan mig. Min sambo är gladare och har mer energi utan mig omkring honom. Jag äter sertralin, voxra, litium, zopiklon och melantonin men de hjälper ej. Går hos en helt underbar kurator. Känner dock som om jag slösar med hans tid då jag mest gråter när jag är där.
Nu måste detta få ett slut för allas skull. Jag vet att avskedsbrev inte kan ge svar på varför men jag kan i alla fall skriva till barnen vad de betyder för mig. För de betyder allt för mig men jag kan inte se de lida mer av att jag förstör/skadar dem. Jag har förstört för så många men nu måste det ta slut.
Har kommit till ro med mitt beslut även om det gör ont att inte få uppleva hur mina barn växer upp.
