Är ny här och läst det mesta. Ibland tror man sig vara ensam i sin håla utan ljus.
Jag överlevde självmord 1998. Men har nu jag gömt en snara i skogen och tankarna kommer allt tätare. Mitt liv är skit. Bara barnen håller mig vid liv. Konstant stress hur ekonomin ska gå ihop. Kropp som börjar strejka eftersom jag misshandlar den med övervikt. Ingen framtidstro har jag. Inget att längta efter. Inte något fungerade liv med min partner. Hon studerar till sjuksköterska. Själv blev jag uppsagd som kock på sjukhuset här. FAST jag ville säga upp mig då jag inte trivdes. Mycket skitsnack och kolleger som motarbetade mig. En kvinnlig chef som sket i allt förutom att ge mig kicken. Så man arbetslös igen perfekt till jul och dyra elpriser. Varför ska man ens kämpa! Banker gör storvinster. POLITIKER höjer sina löner osv. Jag orkar inte längre. Jag har gett upp.
