Hem > Forum > Depression > Avskedsbrev.

Avskedsbrev.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Jag borde bara lämna detta livet.

    Tillför inget för någon.

    Får alla i min omgivning att må dåligt.

    Är en fruktansvärt dålig flickvän och sambo.

    Fet och ful.

    Misslyckad så jag klarar inte ens av att jobba eller handla på ica själv.

    Övertänker allt till en ornomal nivå, tror att alla tycker illa om mig.

    Tror att alla pratar skit om mig.

    Tar inte tag i träningen, som jag egentligen vill för att jag känner mig inte tillräcklig attraktiv för min sambo.

    Känner mig riktigt äcklig i hans ögon, att han hellre använder sin telefon och kollar på den istället för att hålla om mig när jag berättar att jag inte vill leva mer, bara där förstår jag att jag är så pass hemsk, äcklig och inte ens värd kärlek, annars hade jag fått det.

    Kan inte komma på en anledning till att leva mer.

    Min son kommer ha det bättre utan mig, han kommer slippa varannan vecka och få en stabil och trygg uppväxt.

    Ingen kommer behöva hjälpa mig och slippa tvinga sig till att bry sig om mig bara för att man ”måste”.

    Kostar bara samhället pengar av att må så här. Dem pengarna kan gå till något viktigare än mig.

    Kan inte ens se mig fira julafton, utan jag vet att julen 2021 var sista gången min son hade en julafton med sin mamma.

    Jag är klar med allt, har ingen ork kvar att försöka hitta den jag har varit en gång i tiden, hon är helt borta för all framtid. Är mer än redo och längtar efter att få träffa pappa igen.

    Jag vet att alla kommer tycka jag är egoistisk, men hellre död och ovetandes än levande och att vara oönskad, äcklig, värdelös och bara ett problem för alla.

    Låter tungt och tufft. Skulle säga att ett bra första steg är att göra slut med sambon och flytta isär. Oavsett om du tror att hen älskar dig eller inte. Ger en partner dig inte tiden att lyssna på dig när man säger sånt är de isäg inga att ha i sitt liv. Hårt kanske. Men om hen inte ger dig kärleken och hjälper dig i dina strider spelar de ingen roll vad de känner för dig, du förtjänar bättre! Oavsett vad!

    <3 Fina du, tänker att du är i en dålig situation och absolut inte en dålig person. Jätteviktigt att skilja dem åt. Din son kommer definitivt inte få det bättre utan dig – tvärtom! Man har bara en mamma och den rollen går inte att fylla med någon eller något annat. Blir lite orolig också över att sambon inte reagerar när du pratar om självmord. Också så klassiskt att när man inte får gehör eller på andra sätt inte den kärlek som man behöver, är det så lätt att gå in i självhat och självförakt. Men grejen är ju att det är din partners tillkortakommande att han inte kan hjälpa dig. Det är han som är bristfällig i att vara ett stöd. Man kan inte anklaga en person att vara för ful och fel för att få hjälp – det är omgivningen och miljön som är problemet då. Alla förtjänar hjälp och stöd, bli lyssnade på, behandlade med respekt och empati.

    Skickar tusen kramar

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.