Återkommande depression i över ett år

Jag studerar en svår utbildning och har sedan början varit tveksam på den. Numera har jag stadgat mig och är påväg att byta till en minst lika svår utbildning, men jag känner mig nöjd med bytet. Det är nog det jag behöver, att få något av en fräsch start.

Men jag har haft återkommande depressioner i cirka 18 månader nu. Det har i vissa perioder varit riktigt jobbigt, med i vissa fall svåra självmordstankar (stå och vänta på tåget, fundera på att hoppa framför det) och allmänt deprimerat tillstånd. Jag tror att min depression dels beror på mina dåliga betyg (jag var duktig på gymnasiet, och intensiteten på högskolan var jag inte förberedd på, och har fortfarande inte helt ut blivit van vid den) samt det faktum att jag aldrig haft en flickvän och är fortfarande oskuld. Det som plågar mig mest är det sistnämnda. Betygen har jag förbättrat och jag har lärt mig att börja plugga i tid inför tentor för att faktiskt klara dem bra. Men att vara 20+ år gammal och aldrig ens kysst en tjej (förutom i en mycket mörk nattklubb när jag var 15 år, och då smet hon iväg 2 minuter efter kyssen) känns förjävligt. När jag väl blir deprimerad är det dock inte det faktum att jag är oskuld som plågar mig, utan då är det annat. Men när jag inte känner mig vida deprimerad tänker jag främst på hur skönt och trevligt det hade varit med en flickvän.

Det jag nu går och oroar mig för är att jag i ett depressivt tillstånd ska begå en dum, impulsiv handling som kan vara livsavgörande. Jag är dock inte impulsiv som person (skulle jag själv säga), men det är sådana tankar som har en tendens att fylla upp min hjärna. Just nu känner jag att jag inte vill dö. Jag vill leva. Jag är väl rädd för att jag ska skada mig själv, helt enkelt, trots att jag bedömer sannolikheten för att det händer som väldigt låg. Det finns endast en person som känner till mina självmordstankar och den personen berättade jag för alldeles nyligen, efter att han själv frågat indirekt (blev själv förvånad, det är vanligtvis ingen som någonsin frågar sådant).

Det här är hursomhelst inte kul. Jag har kollat upp recurrent brief depression och det låter som att det stämmer in på mig, till viss del.

Ja, det var väl det. Vet inte vad mer jag ska tillägga annat än att dessa självmordstankar har varit återkommande. Jag har självklart haft perioder där jag mått riktigt bra och inte alls ens tänkt negativa tankar. Men nu har det blivit lite så att man förväntar sig det efter en bättre period.

Ja, ville väl bara lufta ut lite grann och inte sitta på dessa tunga känslor i min ensamhet.

Bra att du luftade ut känslorna och tankarna lite kan jag tycka. Hoppas det kändes bra.

Låter ju bra att du tror på bytet av utbildning, att det känns som rätt val.

Med tanke på att du skriver att du går eftergymnasial utbildning, så antar jag att du tillhör en högskola/universitet där studenthälsa finns. Ett tips skulle ju kunna vara att om du fortsatt har samma funderingar och att du känner att du vill ta steget till mer hjälp. Så kan ju de ofta ha tillgång till hjälp, eller kan hänvisa vidare. Glöm inte att du inte är ensam om att vara en student som går omkring och mår dåligt i stort sett i tysthet. Du är inte ensam.

Hur kändes det att skriva här? Kan det vara ett sätt att fortsätta med tills du mår bättre eller till du hittar ett sätt att förhålla dig till tankarna? Kanske kan du hitta någon att samtala med i väntan på att du kan hantera tuffa utmaningar? Hur äter du? Vet du att det finns läkare som anser depression är ett symtom som kan minska om du tränar några gånger i veckan, äter bättre och omger dig med personer du kan prata med? Är tankarna alltför påträngande kan antidepressiv medicin vara en hjälp så du är på banan igen i bästa fall om några veckor.

[Yellow Didafa]

Jag läser din berättelse och förstår att du är en person med stark önskan att komma framåt med både studier och att träffa en flicka att gilla.

Starkt att du bytte inriktning på studierna när du behövde det. Sånt tar kraft. Min erfarenhet är att efter en period då en använt mycket kraft  kan det komma en period av viss nedstämdhet. Jag känner igen att livet kan vara så i perioder och kommer att tänka på John Kabat Zim som på sitt Universitet i USA genomfört MindFulness som start på dagen för alla studerandena. 10 min som en start på dagen kan vara en stor hjälp att komma vidare för att kunna hantera livet, för det är ju så livet är, upp och ner i mer eller mindre höga amplituder. Att hitta en flickvän bara händer rätt vad det är….det blir nog så för dig med.Önskar dig all framgång. Depression går att bota i sjukvården.