Återkommande ångest, depression behandling med Anafranil.

Hej!

Har haft perioder i många, många år med ångest /depression. Blev insatt på Anafranil då min äldsta dotter föddes för med den medicinen kunde jag fortsätta amma. Fick av den läkare som skrev ut den reda på att om mina besvär kom tillbaka behövde jag kanske öka medicinen. Så har det fortsatt genom åren. Har fått öka medicinen hela tiden i små doser för jag har varit väldig känslig.  Det är ett helvete att öka den och har hatat den många gånger men sen när den har hjälpt har jag också älskat den många gånger. Medicinen har liksom haft en stor inverkan på mitt  liv. På senare år har jag lärt mig av en samtalsterapeut att besvären kan gå över av sig självt utan att behöva ändra på medicinen. Detta har jag varit med om en gång och då var jag otroligt stolt att jag klarat det på egen hand. Jag vågade t.om sänka på min dos och det gick bra men nu har jag fallit dit igen. Jag är en känslig person och min ångest som då kommer årligen kan man säga påminner mig om om alla gamla hemska känslor jag upplevt. Jag triggar upp mig själv något enormt och går helt in i mig själv Fastnar i det destruktiva. Jag har dåligt självförtroende och jag är trögtänkt. Jag blir så ledsen varje gång det kommer tillbaka. Der finns ju ändå ett hopp nånstans att det ska bli bättre nån gång men det återkommer.Jag vet att det är känslor och att det är jag som måste kunna ändra mitt tankemönster. Det är lättare sagt o gjort när man är in i det. Det går så mycket energi. Jag kämpar å kämpar med mig själv. Just nu är det mycket tungt. Jag är rädd. Jag har pratat med en läkare på vårdcentralen om mitt mående just nu. Idag skriver man inte ut Anafranil i första hand säger han utan man brukar börja med någon annan sort. Han säger också att jag har den bästa medicinen. Detta är skrämmande för mig.Vad är det för fel på mig? Varför mår jag så dåligt fast jag ändå har den bästa medicinen. Kan bli förbannad på den läkare som skrev ut den från början. Det kanske hade räckt ned någon annan. Men jag ör för trött för att bli arg också. Vad tjänar det till. Min kropp ör van att få medicinen. Hjälper den mig inte längre? Jag blir rädd. Medicinen har varit en stor trygghet för mig. Vad ska det bli sedan?Tankarna bara snurrar. Har oerhört svårt att koncentrera mig. Lever inte i nuet.Är frånskild sen 1 i 1/2 år. Även om äktenskaoet inte var bra så kom detcdon en chock ich det var ändå en trygghet dom försvann. Har två fina döttrar och Jag birde känna mig nöjd ändå men jag missar så mycket av livet när jag fastnar, fastnar i mitt egna mående och blir kvar i den onda cirkeln. Jag kan inte slappna av, är så stressad. Något måste bort för att jag ska kunna tänka på något annat ön mig själv. Jag har blivit remitterad till en psykolig( igen) Ville ändå skriva här om någon känner igen sig, har stöd/råd .

Vet att ni är många som kämpar därute. Kramar till er.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hej! Jag hade en period med ångest gör 9 år sedan när livet var för stressigt. Nu har det kommit tillbaks pga utmattning och troligen depression på det. Det är verkligen så besvärande med grubblande och den här känslan av oro i kroppen. Det som hjälpte mig förra gången var poweryoga och boken Hemligheten. Det tog typ ett halvår och sedan var jag i princip ångestfri.

Denna gång är det på ett annat sätt. Det är mer lugnare men jobbigare ändå pga. nedstämdhet och trötthet. Det är saker som jag behöver förändra för att det ska bli bra. Det behövdes rensas upp lite i ryggsäcken. Det som inte tas tag i pockar på i framtiden. Jag håller med om att det känns som att man missar saker i livet. Jag tycker att det känns som att livet har stannat och att alla lever på som vanligt och jag ligger hemma i min utomhussoffa typ.

En bok som har varit till hjälp är ”Fri från ångest” med Lucinda Bassett. Jag tycker även att Yin Yoga hjälper med lugnet. Promenader i skogen är också bra för mig.

Jag ska be om medicin på tisdag. Jag har fått tips om en bra medicin som flera har provat, Ecsitolapram. Jag får återkoppla om den är bra 👍🏼. Mot bättre hälsa!