ärr över hela kroppen, med fler kommande

Tack för att du skriver på forumet. Det är modigt av dig att berätta. Det gör ont i hjärtat på mig att läsa hur du har det. Jag har också ett självskadebeteende, och jag är 40 år. Har haft det i perioder sen jag var 21. Men det är ingen bra lösning egentligen. Jag önskar du kunde hitta någon att prata med. Vem som helst, släkting, kurator, vården. Jag försöker chatta här på mind när jag vill skada mig. Det hindrar mig under tiden jag chattar. Och det är skönt att få säga till någon att man vill skada sig. Det är ok att du älskar dina ärr. De är en del av dig. Jag skulle tro att din pojkvän bryr sig mer om dig än vad han klarar av att visa. Jag vet att det är svårt att hitta bra hjälp. Men jag önskar att du försöker. För du ska inte behöva må så här. Jag vill bara skicka kärlek till dig. Tack igen för att du skrev.

ärr som inte syns, ärr i form av skam o skuld…vet det inte är likadan ångestsymtom som känna det starka behovet av att  skada sin kropp…ville svara, jag  ville skriva. Dels för att jag inte heller har varit här inne på väldigt länge, inte känt behovet av att skriva av mig och förstås att ni berör mig och jag tillsammans med det jag sitter o läser här får mig att känna mig att känna mig mindre ensam i stunden…”Livet känns skit o svårt att hantera och det är jag inte ensam om att tycka” – Hjärta med smärta eller smärta med hjärta…..

Kämpar också med ett självskadebeteende och har gjort i många år nu. Jag förstår fullt att det inte är särskilt lätt att bara sluta. Tror precis som ovanstående att din pojkvän bryr sig mycket.

Jag har fått olika tips gällande att sluta självskada. En del säger att man kan göra andra saker när man vill självskada – som att hålla i en isbit eller tugga chili. En annan grej man kan göra som kan vara bra på längre sikt är att fundera över varför man självskadar. Då är det lättare att hitta alternativa strategier för att hantera det. Du kan prova att skriva ner vad du tänker och känner i de stunderna. Att skriva kan också vara ett bra sätt att hantera saker som är jobbigt. Sedan tror jag att man ska leta efter (hälsosamma) saker som får en att må lite bättre och försöka få in så mycket av det i vardagen som möjligt. Det kan också vara bra att träna på att göra snälla saker för sig själv. Spånar gärna med dig om du vill!

Och som sagt, du är inte ensam om det här. Det är svårt men det går att ta sig ur det <3