Hem > Forum > Depression > Är rädd

Är rädd

Visar 9 inlägg - 13 till 21 (av 21 totalt)
20
  • Avatar

    Min tonårsdotter frågade mig i veckan.. mamma kan inte barn få utmattningsyndrom? Och behöva bli sjukskrivna? (Det är nämligen tredje gången jag själv gått in i en svår utmattning)
    En väldigt klok fråga skulle jag jag vilja påstå!
    Självklart måste väl ett barn också kunna drabbas av den idag vanligaste anledningen till sjukskrivning! Men jag måste säga att jag aldrig sett eller hört något skrivas om detta..
    jag tycker det låter som du hamnat i en svår utmattning/depression och behöver professionell hjälp att kartlägga ditt mående.
    Min första utmattning som knockade mig totalt och kortslöt både hjärna och kropp ledde till just en kartläggning av mig själv och mitt liv hos en psykolog där han gav mig det som hemläxa.. och vid nästa möte berättade jag vad jag kommit fram till.. och utan att han sagt något tidigare så hade han genom sin kartläggning på mig kommit fram till samma sak..
    nämligen en tanke om ev adhd-diagnos. Och det hade aldrig tidigare slagit mig och ingen i min närhet har någonsin funderat på att jag skulle kunna ha den diagnosen.
    Jag vet, det har blivit tabu då det sägs ”att vi alla har en släng av adhd” ”det är så enkelt att skylla på att man har adhd” ”nu sätter man ju diagnos på alla som inte sköter sig eller bara är lata”
    Men mkt riktigt.. jag har den övre graden av ADD alltså inte riktigt lika mkt utåtagerande som kännetecknar ADHD men ett halvt steg under den gränsen.. idag är allt samlat under ADHD istället för ADD, DAMP osv..
    Nu säger jag inte att du kanske har adhd utan det jag vill få sagt är att med rätt professionell hjälp kan du få svar på varför du mår som du mår. Och jag tror definitivt som min tonårsdotter att även ni kan drabbas av utmattning för det låter som det är det du går igenom i det du skriver. Kanske är det en omedveten underliggande press som ligger och pyr nu när du tagit klivet till det stora viktiga avgörande plugget Gymnasiet.. för det är ju vår språngbräda ut i det stora verkliga vuxenlivet. Och därför naturligt att känna en massa olika överväldigande känslor!
    Vad skönt att du har en mamma som lyssnar och stöttar dig till att må bättre!
    Men lova mig att du inte ger upp! Det finns hjälp att få! Och kanske skulle du behöva en paus från skolan även om du älskar det.. kanske ska du vänta med att börja tills nästa år. Ibland är det bättre att stanna upp och gå ett år extra eller bara pausa och börja lite senare.. när du känner att du orkar igen!
    Det finns ingen som säger att du MÅSTE följa den mall som ”man ska” för det kanske inte är det bästa för dig! Och det är DIN framtid! Ingen annans..

    Stor varm styrkekram till dig!
    Va rädd om dig, din hälsa är viktig!

    Avatar
    Trådstartaren

    Jag orkar inte med något mer. Så fort jag stiger upp ur sängen gråter jag så det forsar. Jag orkar inte göra något längre

    Avatar
    Trådstartaren

    Har gått ner i vikt för äter inget längre. Jag har ingen energi till det

    Avatar
    Trådstartaren

    Snälla hjälp. Min läkare svarar aldrig och det blir värre för varje dag

    Avatar

    Hej fina du 🙂

    Undrar hur det gick hos läkaren? Du får väl fler samtal med kuratorn hoppas jag.

    Stor kram 🙂

    Avatar
    Trådstartaren

    Vi pratade lite bara och jag är inte alltid bra på att visa hur jag mår och det var svårt att prata. Hon sa att vi inte skulle göra något direkt utan jag ska träffa en terapeut som skulle kolla på hur man kan fixa det. Jag träffar inte kuratorn så ofta en ska träffa henne om nån vecka tror jag. Men allt går skit. Jag vill inte mer

    Avatar

    Vet att det är svårt att öppna upp sig för någon och berätta hur man egentligen mår. Ett tips kan vara att skriva ner det och ta med sig till läkaren och kuratorn. Förstår att det är riktigt jobbigt nu men det kommer att vända.

    Styrkekramar 😊

    Avatar
    Trådstartaren

    Inget hjälper. Nu vill jag bara dö

    Hej hej tjejen!

    Gud va du är stark som kämpar på så gott du kan!!

    För ett år sedan var jag i en liknande situation som du är i nu. Jag började också gymnasiet, natur, helt ny skola, ny stad för mig, nya vänner osv. Det är verkligen mycket att ta in och bearbeta, och det är verkligen en krävande linje, natur. Men jag är säker på att du kommer klara detta.

    Det är superbra att du har tagit kontakt med vårdcentralen, att din mamma stöttar dig och hjälper dig genom detta! Även om du kanske just nu känner att allt är så sjukt jobbigt, bara att ta sig upp från sängen är en kamp, försök fortsätta kämpa. Bara att göra något LITET under dagen så kan man må betydligt bättre. Innan du går och lägger dig, skriv upp 1,2 eller 3 saker som du vill ha gjort under morgondagen, tex ta en dusch, gå på en promenad, borsta tänderna… som du hör behöver det inte vara något ansträngande alls, utan bara något som får dig att må lite bättre. (Man mår lite bättre när man har fått något gjort under dagen).

    Jag hoppas att du får den hjälp som du förtjänar och att du kommer må bättre med tiden!

    Det är bara att höra av dig, så finns vi här och stöttar dig!

    Kram <3

Visar 9 inlägg - 13 till 21 (av 21 totalt)
20

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.