Är det dags

1. Jag är en 28 åring med biopolär, adhd, tvång och nu mera autism diagnos nu mera. Jag har en familj som jag älskar mer än allt annat. Men jag går upp och ner i depressioner hela tiden, jag känner aldrig att jag kommer ut dem helt. För 2 år Sedan så fick jag ett nytt jobb, på min avdelning finns det 3 st som är väldigt nära varrandra. Varje dag så skämtar dem på min bekostnad, jag känner verkligen hur värdelös jag är genom deras ögon. Ibland pratar dem inte ens med mig, utan bara pratar med varrandra. Dem får mig att känna som att jag är världens sämsta männiSka. Min chef vet om hela situationen, men säger att jag måste skriva ett klagomål med min underskrift för att dem ska kunna göra något. Vem fan vill göra det? Då blir det ännu värre. Jag går runt där och människor ser att jag lider men ingen säger något. Det värsta av allt är att jag tkr mitt jobb är kul, men dessa personer förgör mig. Nu mera ser jag mig som dålig vän, mamma, partner, dotter, anställd. Jag har inget kvar här att göra, alla får det bättre utan mig. Jag har 2 självmordsförsök i ryggen, och helt ärligt litar jag inte på mig själv i mitt eget sällskap längre.. vad ska jag göra. För denna smärta orkar jag inte med mera.