Ligger i sängen, klockan är 00:30.
Började med antidepressiva för 2 veckor sedan, Voxra. Inte märkt någon skillnad, varken sämre eller bättre. Är mitt vanliga jag, den som är glad 10% av året som mest.
Försökte plugga Ma4 idag, det gick inte bra, så jag tog en folköl istället.
Gjorde IQ-test på nätet för att det enda i mitt liv som jag kan vara lite nöjd över är att jag är smart. Men det är ju främst genetiskt, så inget jag uppnått och “klarat av”. Plus- jag är dum nog att vara deprimerad och oroa mig över saker jag ej har kontroll över.
Allt känns så tomt och udda. Jag börjar förlora greppet om allt igen, vad som menas med relationer, känslor, intryck och så vidare. Det känns så simulerat, jag känner mig inte verklig. Jag är ju bara här i sängen dag ut och dag in. Sedan när jag går ut så ser jag samma träd i parken utanför mitt hem, de bara står där medan jag mår piss inne på mitt rum. Ingenting ändras och allt är densamma.
Min pojkvän frågade mig varför jag inte kunnat fokusera på matematiken. Jag svarade “För att livet suger.” Han trodde jag syftade på att livet suger för att jag ej klarade av att plugga idag.
Orkade inte förklara att livet suger pga att jag inte orkar göra någonting alla dagar. Jag är 21 och har aldrig haft ett arbete liksom. Jag klarar inte ens av att äta så nu väger jag 45kg, kanske lika bra att låta kroppen förtvina så att jag slipper av den pressen iallafall.
Snart dör jag nog. Känner det på mig.
Men innan dess får jag väl fortsätta kika på grey’s anatomy.
