Hem > Forum > Depression > Ångest, skulder och helt utan livsglädje

Ångest, skulder och helt utan livsglädje

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Trådstartaren

    Lever med stor ångest. Stora skulder och allting känns bara som en lång, mörk tunnel utan slut. Ingenting är roligt. Jag har ingen ork. Vantrivs på jobbet, orkar knappt träffa vänner. Den enda jag orkar träffa är min flickvän som bor 5 mil bort.

    Nyss fått inledande skuldsanering efter att ha väntat på svar i 5 månader. Nu väntar ytterligare 3 månader innan jag får veta helt säkert.

    Någon i samma sits?

    Nej jag är inte i samma sits. Men jag vill ändå kommentera ditt inlägg.

    Jag förstår att du har en väldigt stor stress över situationen och det är inte så konstigt att du har ångest. Jag ser dock några ljuspunkter i det du skriver. Först och främst så har du faktiskt fått en inledande skuldsanering vilket innebär att du uppfyller kraven på att få skuldsanering. Sen har du en flickvän som du uppenbarligen träffar och du har vänner även om du inte orkar träffa dem just för tillfället.

    Att få skuldsanering är en chans att lättare få till den vändning du behöver. Det är som jag förstår det ett tufft jobb att gå igenom men som ger stor inre belöning i takt med att du lyckas. Det är värt att försöka uppbåda all energi du kan för att komma igenom den här perioden. Min rekommendation är att vara generös med tankar om varför du hamnat i klistret med dina närmaste och vad du behöver göra  för att nå målet att bli skuldfri. Jag tror att det kan både vara en lättnad för dig själv och kan innebära att du får stöd även om du inte ska räkna med det. Var under alla omständigheter noga med att uppmärksamma alla delsegrar mot målet. (Dock inte genom att spendera en massa pengar – allt du gör bör vara i linje med dina mål så får du inte ångest av det)

    Vad tänker du själv?

     

    Trådstartaren

    Jag har absolut ett mål. Och varför skulderna uppkom är en riktigt sur historia. Det är bara så svårt att vända tankarna till något positivt.

    Självklart finns det dom som har det värre. Det känns sjukt att tänka så men det är ju sanningen.

    Gissar på att man får ta en dag i taget och små små steg hela tiden.

     

    Fattar. Och ja jag tror så. Små steg kommer att räcka långt om du inte ger upp och slutar. Fokusera på hur duktig du är varje dag. Jag tror du snart kommer att vara riktigt stolt över dig själv.

    Lycka till!

    Hur går det för dig?

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.