Hem > Forum > Depression > Ångest. Depression. Första självmordsförsöket

Ångest. Depression. Första självmordsförsöket

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Igår tog jag till ett sjäkvskadebeteendet jag inte använt på 12 år. Jag började skära mig själv, jag ska inte ljuga men det kändes lättare att se och känna det rinna längst med armen. Planen var att jag skulle stanna där men plötsligt bestämde jag mig för att göra det, att ta mitt liv och avsluta allt skit. Precis det jag funderat på varje dag i flera veckor.

    Jag försökte skära djupt, jag kände efter artären men lyckades ändå inte få till det. Jag vill inte ha ont, jag vill bara inte leva. Jag skar nog inte djupt nog eller tillräckligt mycket men jag misslyckades. Jag blev mer och mer förtvivlad, jag vill inte känna mig mer misslyckad. Jag började googla, jag satt nog i en timme och försökte forska i olika sätt att ta sig själv av daga. Men ångesten och paniken över att jag inte verkar klara av ens det gjorde att jag inte kunde tänka och jag blev bara mer och mer frustrerad.

    Jag ringer självmordslinjen- ingen svarar. Deras chatt är dessutom också oåtkomlig. Jag ringer flera gånger, jag vet inte vad jag ska göra. Tillslut lämnar jag hemmet för att hitta något sätt.

    Tillslut möter jag en kompis och jag måste bita ihop för att inte visa vad jag gjort och hur jag mår. Nu har jag stängt in mig i mitt skal igen.  Nu sitter jag här med känslor om total misslyckande, värdelöshet, och med ett fult sår på armen och på det en fingerspets som domnat.

    Avatar

    Du verkar ha det väldigt tungt just nu och jag hör hur mycket du ropar efter hjälp, ett lyssnade öra och en accepterande famn. Känner igen känslorna och vill bara säga att jag finns här och vill försöka förstå.

    Är det något som hänt på sistone som fick dig att ta beslutet igår?

    Du är inte ensam. Jag vet hur det känns. Snälla, försök prata med någon. Ring Vårdguiden och be om att få prata med en psykolog, eller ladda ned KRY appen för att få prata med en psykolog. Du ska inte behöva må såhär. Det finns hjälp att få.

    Du verkar ha det tufft & kämpigt, & du kämpar för att överleva.

    Men, har du pratat med någon? Vet någon om hur du känner? Familj? Vänner? Kanske ett syskon om du har? När man mår som du gör så är det viktigt att man får hjälp. & det FINNS hjälp att få, bara man är redo att ta emot den hjälpen.
    Psykisk ohälsa ska man aldrig skämmas över eller känna skuld för. Man har inte valt att må dåligt.

    Livet kraschar någon gång för det flesta människor, bara i olika utsträckningar. Om du inte berättat för familj och vänner än tycker jag att du ska göra det. Bra människor stöttar istället för att döma! Glöm aldrig det. Och livet kanske suger, men det kan oxå vara värt att leva, om man lär sig hur ❤️

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.