Hem > Forum > Depression > Ångest

Ångest

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Hur hanterar du/ni eran ångest? Även er depression?

    Jag har haft bra veckor (typ) .. för 2veckor sen blev jag akut inlagd på psyk,  men kändes mycket bättre efter de.

    Men jag mår inte bra… innerst inne. Börjar bli väldigt passiv igen.. Alla som jag känner även familj upplever jag inte förstår min ångest o depression. Är mycket ”ryck upp dig”,”tänk positivt ” osv.  Jag har en kris plan , men känns som inget hjälper längre.. Jag har självskadebetende och självmord tankar. Men har en rädsla o bli inlagd på psyk igen..

    Har någon nån tips eller ja… Vad som helst..

    Mitt bästa sätt att hantera ångest har varit rutiner och planering. Saker jag är beredd på triggar helt enkelt inte min ångest så det underlättar för mig i min vardag. Det kanske inte fungerar för dig, men jag tror på att hitta strategier för att få världen att fungera.

    Jag har fått tips från andra att testa mindfulness och andningsövningar. Har inte fått tummen ur än, men det kanske kan vara något för dig?

    Fick du någon typ av hjälp från psyk? En bra terapeut skulle kunna hjälpa till att hitta strategier som fungerar för dig, men då ska man ju hitta den personen också.

    Försök ta hand om dig!

    Jag är inte vidare bra på att hantera varken min depression eller ångest jag heller. Men får ofta höra samma sak, rycka upp sig och vända de negativa tankarna till positiva tankar, men det är ju inte så jäkla lätt. Tror som Red Vyhodo, om man vet vad som triggar sin ångest kanske man kan undvika att hamna i de situationerna eller att hamna i de medvetet för att lära sig hantera dem.

    Jag har inte full koll på vad som utlöser min ångest, förutom stress…

    Det som hjälper mig om jag känner att ångesten är på väg är att slå på en boxningssäck, springa, (all pulshöjande träning) sätta på hög musik som jag gillar och kan sjunga med i. Då ökar pulsen men jag lurar kroppen/hjärnan på nåt sätt. Det här funkar om jag känner i tid och om jag är på en plats där det är möjligt att göra något av det. I andra fall där ångesten bara kommer plötsligt, gör jag tyvärr ofta illa mig själv på olika sätt för att döva den inre smärtan.

    Hoppas du hittar något sätt som funkar för dig!

    Trådstartaren

    Jag älskar struktur o planering, men de är som depressionen vill sätta stopp för det. Vissa dagar går det så lätt, men många dagar är de så svårt.

    Jag har en kurator som har KBT utbildning, och jag har även PTSD och ska få gå en trauma behandling när jag är redo. Men känner att min ångest förstör för mig när de kommer till mitt arbete .. idag känner jag mig så vilsen och ledsen och tom.

    Hur ser eran vardag ut? Hur hanterar ni dagen när ni är ensamma?

    Jag älskar struktur o planering, men de är som depressionen vill sätta stopp för det. Vissa dagar går det så lätt, men många dagar är de så svårt. Jag har en kurator som har KBT utbildning, och jag har även PTSD och ska få gå en trauma behandling när jag är redo. Men känner att min ångest förstör för mig när de kommer till mitt arbete .. idag känner jag mig så vilsen och ledsen och tom. Hur ser eran vardag ut? Hur hanterar ni dagen när ni är ensamma?

    Just nu är min vardag helt satt ur spel pga sjukskrivning efter trauma.

    Men i normalfall är det rutiner och planering. Går jag till jobbet varje dag är det efter ett tag lättare att gå till jobbet osv. Ska jag iväg någonstans vill jag ha det planerat i förväg så att jag kan vänja mig vid tanken på att ta mig iväg.

    För mig är ensamheten oftast inte ett problem (så länge jag valt ensamheten själv) utan min ångest triggas snarare av situationer där andra människor är närvarande. Alltså alla situationer utanför min lägenhet, samt situationer med gäster i lägenheten.

    Samtidigt hjälper människor runt omkring eftersom jag alltid sättet på masken för att framstå som ”normal” när andra är närvarande. Men efteråt drabbas jag istället av någon typ av social baksmälla. Det gäller att hitta en balans för att få det att gå ihop.

    När det är illa kan jag bryta ihop en stund om jag är ensam. Det lättar på trycket för stunden i alla fall. Att ibland låta sig själv sätta sig i ett hörn och gråta.

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.