Jag älskar struktur o planering, men de är som depressionen vill sätta stopp för det. Vissa dagar går det så lätt, men många dagar är de så svårt. Jag har en kurator som har KBT utbildning, och jag har även PTSD och ska få gå en trauma behandling när jag är redo. Men känner att min ångest förstör för mig när de kommer till mitt arbete .. idag känner jag mig så vilsen och ledsen och tom. Hur ser eran vardag ut? Hur hanterar ni dagen när ni är ensamma?
Just nu är min vardag helt satt ur spel pga sjukskrivning efter trauma.
Men i normalfall är det rutiner och planering. Går jag till jobbet varje dag är det efter ett tag lättare att gå till jobbet osv. Ska jag iväg någonstans vill jag ha det planerat i förväg så att jag kan vänja mig vid tanken på att ta mig iväg.
För mig är ensamheten oftast inte ett problem (så länge jag valt ensamheten själv) utan min ångest triggas snarare av situationer där andra människor är närvarande. Alltså alla situationer utanför min lägenhet, samt situationer med gäster i lägenheten.
Samtidigt hjälper människor runt omkring eftersom jag alltid sättet på masken för att framstå som ”normal” när andra är närvarande. Men efteråt drabbas jag istället av någon typ av social baksmälla. Det gäller att hitta en balans för att få det att gå ihop.
När det är illa kan jag bryta ihop en stund om jag är ensam. Det lättar på trycket för stunden i alla fall. Att ibland låta sig själv sätta sig i ett hörn och gråta.
