Det som skrämmer mig är att allt i mitt vanliga liv troligen aldrig kommer åter. Missbruk tog mitt förstånd ifrån mig. sambo mina barn, mitt arbete, vårat hus, och körkortet är borta. Jag är hemlös utan pengar. De enda som håller mig vid liv är drömmen att få tillbaka lite av det jag förlorat. Men verkligheten slår till ibland med tanken att de kanske aldrig går! Jag försvinner sakta men säkert bort. Är så rädd. Är så rädd för barnens skull. Dom behöver en pappa och ännu är jag deras idol… men snart blir jag en skam . Och en lögn inför vänner. sista hoppet borta nu, nekad sjukersättning från försäkringskassan. Hur fan ska jag komma på fötter igen! Jag slog så hårt i botten att jag inte vet hur ja ska ko..å upp igen. Jag får inte försvinna från barnens liv men jag vet inte hur jag ska bli en pappa och trygghet för dom igen…
