Hem > Forum > Depression > 2021 skulle va ett bra år…
2021 skulle va ett bra år…
-
Året 2019 var året mitt liv skulle ändras. Jag fick ett nytt jobb på hösten så jag skulle äntligen kunna ta ut semester med familjen på sommaren 2020 som min man & även alla våra vänner& familj. I början av 2020 så börjaze alla helt plötsligt prata om covid 19 & i april förlorade jag mitt jobb, men till sommaren 2020 behövde dom ju personal igen så fick komma tillbaka tom aug ut. 1 september ringde dom mig och erbjöd mig ett vikariat vilket är fantastiskt, tackade självklart ja med 4 barn hemma behövs ju självklart pengarna med & vem vill inte känna sig behövd. I oktober frågade mina chefer om jag var intresserad av att fortsätta & få fast jobb i januari 2021 då en skulle gå i pension vilket jag sa självklart ja till. I november började covid härja igen och jag förlorade jobbet åter igen. Nu har ju psyket fått några törnar och man mår inte bra av varken pandemi situationen el jobbsituationen. Men det är december julen närmar sig och man får endå en härlig känsla, barnen är glada, familjen mår bra. Julafton kommer och min syster ringer mig, pappa är på sjukhus. Måendet går ner i botten igen. Ringer pappa & han förklarar att hans blodvärden är väldigt låga så han ska få blodtransfusion i något dygn så allt stabiliserar sig och egentligen redan då visste jag eller iaf kände jag att detta bådar inte gott. 7 veckor senare somnade han in och det gör så ont i mig, jag går sönder. I 7 veckor var mitt mål att skaffa så mkt svar jag kunde, få så mkt info jag kunde. Mitt uppdrag var att ringa dom 2 olika sjukhusen han var på varje dag för att få mer svar. I början av januari fick jag till svar av läkaren att om dom inte kam stabilisera & få upp pappas värden så finns det inget dom kam göra. Detta fick jag ringa & berätta för mina systrar, min farmor och min farbror. Samtidigt ska jag fungera i min familj, i vevan så fick oxå min mans pappa en mild hjärtinfark el attack vad man nu säger. Så då oroa man sig för det med. Han blev bättre tack & lov men min hemsituation var allt annat än bra min man är en så kallad periodare, han dricker mkt emellanåt & mitt i allt detta så drack han väldigt mkt så jag var mestadels själv med barn, känslor & allt livet innebär. Iaf den 7 februari blev jag uppringd av mun ena syster som sa att pappabara har dagar kvar. Jag packade ner lite kläder och åkte till honom vi var där i 3 dygn och pratade med pappa, vårdade pappa & skrattade med pappa. När vi kom min man körde mig dit då jag inte har körkort vilket egentligen är oväsentligt men allt i detta inlägg kam vara oväsentligt för er jag hittade bara sidan och var tvungen att skriva av mig på något annat sätt än på papper hemma. Men iaf när vi kom dit var pappa glad att vi kom fick en puss på kinden min man fick en bamsekram. Dagen efter kunde pappa knappt prata men en sak fick han ur sig när jag hade min tid med honom. Du måste ta hand om dina systrar när jag är borta, jag är äldst & såklart lovade jag att göra mitt bästa. Den 10 februari i år somnade pappa in vi var där vi 3 systrar & hans sambo det var faktiskt en fin stund innan allt kaos & kaoset har fortsatt. Begravningen var vacker men så tuff. Sen kmr dessa dagar när man känner sig helt nere men måste fortsätta det är svårt. På vägen från pappas gravplats går jag på en bro över motorvägen & varje gång funderar jag på att hoppa, mina barn får mig att försöka fortsätta kämpa. Min man har fortsatt i sin period så inte så mkt till stöd där får man mer veta allt man borde göra trotts ingen energi finns. Sommaren kom fick jobb igen och nu är jag faktiskt fast anställd på det företag jag började 2019 vilket är så skönt. Men nu närmar sig julen & ångesten och allt kmr mkt närmare igen. Mitt liv har även ljuspunkter men var tvungen att få skriva av mig så att kanske nån annan läser och kan ge tips på saker som kan hjälpa mig i mitt kaos för jag vill må bra igen, jag vill bli mig själv. Har fått medicin utskrivet & går hos psykolog men nån kansle har gått igenom en stor sorg och har något tips vad som hjälpte den el vill dela historier. Vad vet jag????
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.