Hem > Forum > Depression > 18år och misslyckad

18år och misslyckad

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Avatar

    Som rubriken lyder är 18 år och helt misslyckad. Mina föräldrar har gjort allt för mig, stöttar mig, funnits där hela tiden, hjälpt mig i skolan. De har uppoffrat allt för mig. Trotts detta så ska jag hela tiden göra dem besvikna genom att få allting att handla om mig. Jag är hela tiden i centrum. Jag har/haft problem med droger och är självmordsbenägen/har varit. Har flera diagnoser och lider av psykisk ohälsa. Jag har självskadebeteende. Nu när jag fyllde 18 så startade jag med att sälja nakenbilder & sexvideos. De fick reda på det och blev arga för att jag inte förstår hur allvarligt och skadligt det är. Jag lovade att sluta nu några månader senare fick mamma reda på att jag har fortsatt och blev återigen ledsen och arg. De sa att om jag håller på med sånt så får jag inte bo hemma då det ej vill ha sånt i deras hem. Jag har fått så himla många chanser och jag har sagt att jag ska bevisa att de kan lita på mig men de går ju aldrig. Jag gör alltid dumma val. Sammanfattningsvis är jag helt misslyckad. De förstör mig inombords för jag vill inte hålla på såhär innerst inne men sen när allt har lagt sig så vill jag på något sätt ändå hålla på såhär.
    jag vet att det inte är bra att sälja bilder och sånt men ah något är ju fel på mig.
    Tar inte tag i mitt liv, sköter inte min hygienen, sköter inte skolan, de tycker jag skyller ifrån mitt beteende på mina diagnoser och antar väl att jag gör det.  Har ingen livslust kvar, hatar allt med mig själv, hatar att jag håller på såhär. Sårar inte bara mig själv utan mina föräldrar också.
    Vill bara försvinna och aldrig komma tillbaka igen. Jag har startat om och försökt ändra mig miljontals gånger och fortsätter alltid på samma gamla bana.
    Vet inte vad jag ska komma med denna tråden, men ville bara skriva ut. Ingenting hjälper och orkar inte skriva ut exakt allting här men antar att de flesta ser att de jag har gjort inte är så farligt men detta är inte ens hälften. Meningslöst att skriva ut exakt allting här för de hjälper ändå inte. Min situation kommer aldrig bli bättre och det vet jag.

    Kära 18-åring. Jag vet att det låter som en klyscha, men det är omöjligt att inte din situation skulle kunna bli bättre. Den låter så eländig, att det mesta skulle vara bättre. När man mår dåligt gör man ibland saker som känns bra för stunden, sen kommer en period av ånger eller ångest, och så gör man likadant igen. Vet inte om du ångrar dig, men för mig är det ofta så. Jag är annars ingen riktig beroendepersonlighet, vill själv kunna styra mitt liv, men ändå kan jag inte låta bli. När du känner lust att göra något som du vet att du kommer att ångra, berätta det här eller för någon riktig vän. Kanske kan det hjälpa?

    Det hjälper inte dig att påminna om att droger inte gör saken bättre, för det verkar du redan veta. Jag önskar dig en riktig vän som du kan berätta allt för, som inte sviker, inte dömer och som är ärlig.

    Sluta inte söka hjälp, någonstans måste den finnas!

    Hej!

    Snälla du tänk inte så att du skulle vara misslyckad. Du är bara 18 år och har hela livet framför dig. Det är många som gjort lite galna saker i sin ungdom men som sedan med tiden fått ordning på livet. Själv har jag aldrig hållit på med droger eller så men jag har lidit av psykisk ohälsa. Det har bland annat visat sig i dåligt självförtroende och dålig självkänsla. Jag har känt mig värdelös inom de flesta områden. Det som hjälpt mig mest är att jobba med positiva affirmationer. Jag har med dem sakta men säkert byggt upp ett starkare jag. Jag har också fått samtalsstöd inom psykiatrin. Kanske kan något av detta vara till hjälp för dig. Det finns ju också studenthälsan och svenska kyrkan om man behöver hjälp i form av samtal. Hoppas du kommer på bättre tankar men det är inte säkert att du kan göra det i din ensamhet.

    riken lyder är 18 år och helt misslyckad. Mina föräldrar har gjort allt för mig, stöttar mig, funnits där hela tiden, hjälpt mig i skolan. De har uppoffrat allt för mig. Trotts detta så ska jag hela tiden göra dem besvikna genom att få allting att handla om mig. Jag är hela tiden i centrum. Jag har/haft problem med droger och är självmordsbenägen/har varit. Har flera diagnoser och lider av psykisk ohälsa. Jag har självskadebeteende. Nu när jag fyllde 18 så startade jag med att sälja nakenbilder & sexvideos. De fick reda på det och blev arga för att jag inte förstår hur allvarligt och skadligt det är. Jag lovade att sluta nu några månader senare fick mamma reda på att jag har fortsatt och blev återigen ledsen och arg. De sa att om jag håller på med sånt så får jag inte bo hemma då det ej vill ha sånt i deras hem. Jag har fått så himla många chanser och jag har sagt att jag ska bevisa att de kan lita på mig men de går ju aldrig. Jag gör alltid dumma

    Hej, mitt tips är att sluta med drogerna i första hand,har själv självmedicerat droger och jag vet att det i längden gör saken bara ännu värre, speciellt om det rör sig om cetralstimulerande preparat så som kokain, mdma och amfetamin då man bygger på ångesten vid användandet av dessa preparat, dvs du gör ditt mående sämre!!<3 låt oss kämpa för en värld utan droger, de är i många fall boven till många fina människors misslyckanden.

    Avatar

    Du har hela livet framför dig, börja studera eller hitta ett jobb. Var öppen och glad.  Du kan ha en glädjefull och lekfull attityd till livet. Det finns så mycket du kan göra och uppleva. Fantisera och dröm. Förverkliga med dina vänner eller familj. Borde inte du känna mer nyfikenhet till livet? Fundera på vad det är som ger dig tyngd. Jag brukar tänka att mina tankar och min hjärna är som ett elastiskt moln likt pratbubblor som blir fler och fler och blir mindre eller större allteftersom jag möter olika människor. Det är min bild av mina tankar/ min mentala illusion. Förenklat.

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.