14 år gammal, o orkar Inge mer.

Tvingar dig inte att läsa igenom detta men om du orkar så tack.

Ja vad ska man säga, är ju inte den som är bäst på att utrycka känslor så folk ska förstå men jag tänkte iallafall försöka, jag va ungefär 14 år när detta började. Jag började känna mig väldigt nere oftare jag har alltid varit än väldigt glad personen som är med vänner hela tiden o nästan aldrig hemma. Men det hände nånting jag vart som sagt väldigt ledsen oftare o kände mig sjukt nere, jag orkade inte längre hitta på grejer med mina vänner o valde hellre att gå hem jag började äta mindre och tappade matlusten mer och mer. Mina betyg gick ner enormt och jag orkade inte längre ta tag i skolan eller träningen som jag innan älskade. Jag ville inte heller gå till skolan längre o va hemma oftare, låg mest hemma o grät dom dagarna, jag började ta mer o mer promenader ute för att få vara ifred. Jag försökte prata me mina vänner då jag inte vågade och fortfarande inte vågar prata med mina föräldrar då jag inte tror dom skulle förstå och mest bli arga. Men som sagt så försökte jag prata med mina kompis men dom hotade mig mest med att berätta till en vuxen och va inte till nån större hjälp dom sket snare i mig mer o mer frågade aldrig hur jag mådde elr nånting dom va it till så stor hjälp om man får säga så, jag började må sämre och sämre och så börjar jag skada mig själv jag tog en rakhyvel o sen så drog jag den på armarna tills blodet rann. Jag började även dricka alkohol istället för att skada mig själv, men sen så plötsligt försvann allt jag mådde bra igen i ungefär 2 veckor men sen kom det tillbaka o nu va det värre än förra gången jag försökte för första gången ta mitt liv med att själva huvudvärks tabletter vilket inte funkade så bra men feg som jag är vågade jag inte göra mer än så, de försvann igen efter nån månad elr så men de kom tillbaka igen o nu har jah mått dåligt i över 6 månader, allt känns fullständigt hopplöst, o känns verkligen som jag är nere på botten har själv två vänner med samma problem som hjälper mig mycket oså, men dom bor 1 och 5 timmar ifrån mig dock. Just nu känns det mest som alla minns vänner sviker mig dom skiter i mig eller så säger dom att dom förstår men det gör dom inte!! Du kan fan inte komma och säga att du förstår hur det känns om du inte varit med om det själv har du inte varit deprimerad kommer du aldrig veta hur det känns så säg it ens att du fattar hur de är för det gör du inte. Ingen fattar vilket helvete det är att gå igen allt detta ingen fattar vilken kamp det är jag vill bara vara som alla andra tonåringar glad o lycklig o bara leva livet men istället är jag fast här på botten o vill bara simma up o ta få luft men det går inte.

Det är tyvärr svårt att veta vad man ska göra som kompis till någon som mår dåligt. Det är lätt att dra sig undan när man inte vet vad man ska göra. Vad hade du velat att dina kompisar gör för dig just nu? Om du berättar det för dina kompisar kanske de har lite enklare för att hjälpa dig.

Jag är helt säker på att dina kompisar hotade med att berätta för någon vuxen för att de ville hjälpa dig att må bra. Varför tror du att dina föräldrar skulle bli arga? Varför skulle de inte bli lättade av att du öppnar upp och ger dem möjlighet att hjälpa dig? Om du inte vill berätta för dina föräldrar, finns det någon annan vuxen i din närhet som du har förtroende för? Det kan vara någon kompis förälder, en lärare eller skolkurator.

Sköt om dig.

Okej nu är det såhär att mina kompisar vet exat vad som hjälper mig men dom skiter fullständigt i det, jag hade en kompis som ”skulle ta livet av sig” så fort hon skicka de till dom att hon mådde dåligt osv så kan jag säga dig att dom sprang till hem till henne för hon mådde dåligt så fort någon av mina kompisar mår dåligt för nåt jätte litet så bryr sig alla men när jag mår dåligt så skiter folk i mig o då menar jag det , o mina föräldrar förstår inte mig dom bryr sig inte om mig dom skulle aldrig förstå! O du känner dom it, som skulle bah bli arga o börja skrika på mig att sluta bete mig som en bebis o sluta skära mig dom skulle aldrig förstå för ingen gör det verkligen ingen o ingen kan förstå om dom inte lever mitt liv, min bästa vän dog för 5 år sedan mina föräldrar skiter i mig dom bryr sig fan bara om min syster okej! O min syster är den jobbigaste människan jag mött o mina päron med, mina vänner lämnar så fort jag mår dåligt men jag finns för dom hela tiden ingen bryr sig om mig! Och jag har absolut inget att leva för längre jag tror ingen kan fatta om man it gått i mina skor, o det finns absolut ingen jag kan prata med ingen som skulle bry sig eller förstå o att dom hotar att berätta för en lärare gör inte saken ett dugg bättre

Anonym skrev:

Det är tyvärr svårt att veta vad man ska göra som kompis till någon som mår dåligt. Det är lätt att dra sig undan när man inte vet vad man ska göra. Vad hade du velat att dina kompisar gör för dig just nu? Om du berättar det för dina kompisar kanske de har lite enklare för att hjälpa dig. Jag är helt säker på att dina kompisar hotade med att berätta för någon vuxen för att de ville hjälpa dig att må bra. Varför tror du att dina föräldrar skulle bli arga? Varför skulle de inte bli lättade av att du öppnar upp och ger dem möjlighet att hjälpa dig? Om du inte vill berätta för dina föräldrar, finns det någon annan vuxen i din närhet som du har förtroende för? Det kan vara någon kompis förälder, en lärare eller skolkurator. Sköt om dig.

Hej,

kära du.Det är normalt att må dåligt.När man är ensam om det blir det bara värre. Man behöver någon att prata med. Skolkurator lät som ett gott råd. Eller skolsyster om det finns. Lycka till. Det blir lättare om någon lyssnar. Jag ångrar att jag inte gick till skolsyster när jag var ung. Jag var inte tillräckligt modig då. Var rädd för att sticka ut. Mina föräldrar var kända.

Kom igen. Man är modig när man ber om hjälp! Lycka till!!! Det ångrar Du inte.

Hej, ja är 14 år och känner exakt samma sak som dig, bara att ja började må dåligt när ja va 12 men fattade inte varför.

Jag började skada mig lite och de blev bara värre och värre. Tills ja blev 13 och självskada inte funkade för mig.
Jag började dricka lite och sen var ja full i 2 månader isträck å drack mer och mer.

Men så klart sluta de funka oxå så ja börja me det ja sagt i hela mitt liv att ja inte ska göra, Droger… Jag vet nu inte vad ja ska göra längre. Bara 14 år skadat mig själv, druckit mer än vad vissa gör under en livstid, tagit droger och lever nu med 4 misslyckade självmordsförsök.