10 års depression och det fortsätter bara.

hej.

jag har levt med depression under en stor del av mitt liv, saker har hänt vilket har förstört mitt liv och det e inte förrän nu allt börjar gå åt helvete, trodde att allt skulle bli bra när jag fick jobb efter 1 års arbetslöshet dock så vart jag glad ett tag men nu börjar dom hemska minnen komma fram igen, varje dag påminns jag av en händelse vilket gör att jag nästa spyr, har gjort allt för att glömma det och nu börjar alternativen ta slut, jag kan inte fortsätta så här för att dagen då jag hoppar ut framför ett tåg börjar närma sig, detta är min enda chans att försöka nå ut till personer i Sverige som har det lika svårt som mig.

har ej haft någon kontakt med någon överhuvudtaget då mina egna vänner har tagit avstånd från mig tackvare min depression och det bara förstör det för mig mer, det känns som jag är en börda för dom ändå så brukar jag för det mesta hjälpa o prata med dom men eftersom att dom börjar ta avstånd nu så e jag rädd att jag inte kan fortsätta längre.

mvh Micke

Usch vad jobbigt det låter.

En nyfiken fråga; Har du någon kontakt med en psykolog eller annan samtalspartner?

 

Anonym skrev:

hej. jag har levt med depression under en stor del av mitt liv, saker har hänt vilket har förstört mitt liv och det e inte förrän nu allt börjar gå åt helvete, trodde att allt skulle bli bra när jag fick jobb efter 1 års arbetslöshet dock så vart jag glad ett tag men nu börjar dom hemska minnen komma fram igen, varje dag påminns jag av en händelse vilket gör att jag nästa spyr, har gjort allt för att glömma det och nu börjar alternativen ta slut, jag kan inte fortsätta så här för att dagen då jag hoppar ut framför ett tåg börjar närma sig, detta är min enda chans att försöka nå ut till personer i Sverige som har det lika svårt som mig. har ej haft någon kontakt med någon överhuvudtaget då mina egna vänner har tagit avstånd från mig tackvare min depression och det bara förstör det för mig mer, det känns som jag är en börda för dom ändå så brukar jag för det mesta hjälpa o prata med dom men eftersom att dom börjar ta avstånd nu så e jag rädd att jag inte kan fortsätta längre. mvh Micke

God f.m. här på Mind Forumet.

* Jag har läst hela ditt inlägg / tråd här ovan.

* Du behöver prata ur dig, “lufta lungorna” en form att pratventil.

* Har Du provat någon gång att gå till en psykolog och få Stödsamtalssessioner?

* Har Du någon form av vårdkontakter t.ex. inom Psykiatrivården?

* Har Du provat att chatta med MiNDs Volontärer via MiND Självmordslinjen på MiND.se eller ringa in till MiND Självmordslinjen 90101.

* Om Du vill så får Du gärna återkomma till mig här på Mind Forumet med olika frågor eller funderingar.

* Snälla MiND Moderatorerna eller Volontärerna kan ni också svara i detta inlägg / tråd här ovan.

På återseende…

Anonym skrev:

Usch vad jobbigt det låter. En nyfiken fråga; Har du någon kontakt med en psykolog eller annan samtalspartner?

Du är ingen börda.Själv haft svåra år.Kämpar vidare.Varit rejällt på botten många gånger.Tänkt som du.Att jag inte vill mer.Stångats med psykatrin hela mitt liv.Förra året i januari var jag nere i ett riktigt svart håll.Höll inte på att överleva.Men behövde nog nå riktiga botten för att vara där jag är i dag.Kämpar fortfarande kommer få göra det hela mitt liv.Det här försvinner inte.Men har i dag äntligen verktyg på ett helt annat plan.Men de tog 44 år att komma hit.Ge inte upp.Skriv av dig.Försök sätta ord på det.Få ut skiten.Kram

 

 

 

Hej.Har du testat att prata med någon nära person om detta hemska minne?

Om inte så tror jag det skulle vara en bra idé att få vädra sina tankar. Motionerar du något?

Är själv en person som lever med depression, och har gjort det i flera år med både upp och nedgångar.

Mvh J

Hej, vet du varför du är deppig? Har du provat utesluta gluten och annan inflammatorisk kost? Kollat dina d3-vitamin värden?  Tränar du?