Corona har totalt vänt upp och ner på tillvaron för de allra flesta och det är tragiskt med allt som pandemin ställer till med. Men för mig har social distansering varit det normala eftersom jag levt med ofrivillig ensamhet större delen av mitt liv. Jag har inte förlorat jobbet eftersom jag varit sjukskriven större delen av mina arbetsföra år pga ångest och återkommande depressioner så jag har inget jobb att förlora. Min ekonomi har av förklarliga skäl alltid legat nära existensminimum så jag har varken haft möjlighet att skaffa körkort och bil. Resa utomlands är bara något jag kunnat drömma om. Jag har fått lära mig att vara tacksam för att ha tak över huvudet, mat på bordet och en varm säng att sova i på natten. Jag är inte den som missunnar andra att ha det bra eller önskar andra olycka men när folk klagar över att de måste stanna hemma och att de inte kan sluta leva som vanligt har jag bara lust att skrika ”Välkommen till mitt liv!!”
14 november 2020 kl. 16:51
Välkommen till mitt liv.
-
-
Förstår ditt resonemang. Det är väl det man ofta kallar I- landsproblem. Och om man inte haft några större bekymmer eller kriser är det svårt att sätta sig in i hur andra mår och har det. Det pratas ju nu mycket om att människor bryr sig mer om varandra, blivit vänligare, och det har eventuellt den här pandemin bidragit till. Kanske det har blivit en ögonöppnare för många. Både när det gäller det materiella och att känna empati för dom mindre lyckligt lottade i vårt samhälle. Man har kommit långt med sig själv när man som du har fått en djup insikt och är tacksam för det ”lilla”; tak över huvudet, en säng att sova i, slippa frysa och få äta sig mätt varje dag. Tänk om alla kunde vara så tacksamma och inte ta så mycket för givet. Pandemin kan även resultera i att många blir mer bittra över vad dom har förlorat, än känner tacksamhet för vad dom har…Tiden får utvisa.
-
Avregistrerad användare skrev:
Förstår ditt resonemang. Det är väl det man ofta kallar I- landsproblem. Och om man inte haft några större bekymmer eller kriser är det svårt att sätta sig in i hur andra mår och har det. Det pratas ju nu mycket om att människor bryr sig mer om varandra, blivit vänligare, och det har eventuellt den här pandemin bidragit till. Kanske det har blivit en ögonöppnare för många. Både när det gäller det materiella och att känna empati för dom mindre lyckligt lottade i vårt samhälle. Man har kommit långt med sig själv när man som du har fått en djup insikt och är tacksam för det ”lilla”; tak över huvudet, en säng att sova i, slippa frysa och få äta sig mätt varje dag. Tänk om alla kunde vara så tacksamma och inte ta så mycket för givet. Pandemin kan även resultera i att många blir mer bittra över vad dom har förlorat, än känner tacksamhet för vad dom har…Tiden får utvisa.Ja, tänk om alla kunde känna mer tacksamhet och bli mer ödmjuka inför det som möter oss i livet, då skulle det vara en mycket vackrare värld att leva i. Tack för att du tog dig tid och delade med dig av dina kloka tankar.
-
Väldigt bra skrivet av er båda. Vi har blivit beroende av så mycket att vi glömmer att vara tacksamma för alla ”små” saker som vi har i livet som andra människor bara kan drömma om. Jag hoppas att saker och ting vänder på sig för dig och du en vacker dag kan resa utomlands.
You are not able to be strong if you don’t have any difficulties. Hard times help to build a strong character.
-
Avregistrerad användare skrev:
Väldigt bra skrivet av er båda. Vi har blivit beroende av så mycket att vi glömmer att vara tacksamma för alla ”små” saker som vi har i livet som andra människor bara kan drömma om. Jag hoppas att saker och ting vänder på sig för dig och du en vacker dag kan resa utomlands. You are not able to be strong if you don’t have any difficulties. Hard times help to build a strong character.Tack för dina vänliga ord som värmer i hjärtat och för det tänkvärda ordspråket
-
Avregistrerad användare skrev:
Förstår ditt resonemang. Det är väl det man ofta kallar I- landsproblem. Och om man inte haft några större bekymmer eller kriser är det svårt att sätta sig in i hur andra mår och har det. Det pratas ju nu mycket om att människor bryr sig mer om varandra, blivit vänligare, och det har eventuellt den här pandemin bidragit till. Kanske det har blivit en ögonöppnare för många. Både när det gäller det materiella och att känna empati för dom mindre lyckligt lottade i vårt samhälle. Man har kommit långt med sig själv när man som du har fått en djup insikt och är tacksam för det ”lilla”; tak över huvudet, en säng att sova i, slippa frysa och få äta sig mätt varje dag. Tänk om alla kunde vara så tacksamma och inte ta så mycket för givet. Pandemin kan även resultera i att många blir mer bittra över vad dom har förlorat, än känner tacksamhet för vad dom har…Tiden får utvisa.Det är väl en skillnad mellan att vara tacksam över det man har, och att vara nöjd & lycklig? Jag är tacksam över mycket, men mår jag bra för det..?? Nä… Man kan vara ledsen och olycklig ändå, över det som varit eller för att man inte kan få det man önskar sig.
-
Fint ordspråk av dig! Och visst är det viktigt och en fördel att vara stark.. Men som en vän sa till mig när vi var väldigt unga: Man kan ju inte bara hålla på och bli stark hela livet!? Nä, exakt! Sen är det dessutom hånfullt av folk som påpekar att man är så STARK som klarar av svåra saker! Som om det varit ett eget val att gå igenom all skit! Vad är det andra alternativet då, undrar jag? Som att säga till en att man borde vara död, och att det är en förvåning att man inte är det!
Du måste logga in för att kunna skapa nya trådar.