Hem > Forum > Corona > Separation och Corona!

Separation och Corona!

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Är det någon annan som gjort slut i dessa tider?

    Jag flyttade till en ny stad för att bli sambo, och vårat förhållande gick isär, nästan på dagen som nyheterna började komma om viruset. Vid det laget hade jag hittat ett nytt jobb jag upplevde som bra, men hade ännu inte hunnit knyta några kontakter eller vänner. Jag har känt mig ensam sedan dag 1 egentligen. Vid uppbrottet flyttade jag till en liten lägenhet i andra hand, och inte långt efter så blev vi hemskickade för att jobba hemma. Det var bara att börja på noll igen, i ett nytt okänt område utan några vänner eller bekanta. Man sitter bara dag ut och dag in i den där trötta lägenheten framför en skärm, och det har tärt oerhört på mitt mående. Ingen ork eller lust för mina vanliga hobbies. Har inte heller gjort några försök till kontakt med andra, då energin och orken aldrig funnits där, dessutom vet man inte hur man ska gå tillväga med tanke på läget i världen. Den enda kontakten som höll gnistan uppe lite grann var det sociala när man var på plats på jobbet, men det är borta nu. Allting känns enformigt och meningslöst. Förra veckan kraschade jag. Det har varit stark ångest under så lång tid nu och det tog bara stopp den dagen. Jag vet inte ens vad jag gör här? Vad vill jag göra i livet? Att flytta hit och prova på stan var ju liksom något jag och sambon skulle göra tillsammans. Nu när det är borta känner jag absolut inget syfte att vara kvar här. Jag börjar längta hem igen, till familjen och vännerna på landet.

    Inte gjort slut i dessa tider, men förstår din ensamhet då även personer som har etablerade boenden med sambo, familj, vänner och fritidsintressen som jobbar hemma i dessa tider kan tycka att det är en jobbig situation. Så för dig måste det vara ännu jobbigare som flyttade från familj och vänner för att arbeta och starta nytt förhållande, och nu ” bara” har ett arbete och en tom bostad på en plats du känner dig rotlös på.

    Även om man kan hålla kontakten via mobil, sociala medier och så vidare så är det inte samma sak. Det finns ingen möjlighet att jobba fast du ”flyttar hem” igen, kanske under en period? Om du är osäker på att ta rätt beslut kan du då iaf få lite betänketid.

    Mitt förhållande avslutades av min fd sambo nyligen. Vi flyttade isär i april men har försökt hitta en väg att ha ett distansförhållande. Tyvärr har det kantats av besvikelser och oförmåga att mötas på gemensam grund. Träffades sporadiskt och jag ville rädda relationen mer än hon. Separationen tillsammans med coronan har gjort att jag isolerat mig både från jobb och privat. Har gjort som säkert många andra och levt mitt liv genom  förhållandet, jag har förlorat vänner och inte etablerat nya mer än de man umgicks med tillsammans med sin partner. De finns inte heller kvar och ingen har hört av sig till mig. Mår inte alls bra och har tankar om livets mening. Har ingen familj men ett barn i övre tonåren som jag inte träffar regelbundet.

    Ensamheten är total och jag tänker allt oftare på att jag inte har en annan utväg än att avsluta mitt liv. Det vill jag egentligen inte men har inte orken att hitta mig själv som alla pratar om man ska höra efter separation och avslutat förhållande. Vi är gjorda för att leva i grupp och har man förlorat sin flock är man väldigt sårbar. Klarar inte av att bo i min nya bostad heller, känner mig inte hemma och vill inte vara där. Livet är en kamp för mig och vet inte om jag orkar ta mig upp och hitta livet och meningsfullhet. Jag tror inte det här kommer sluta bra för mig och tänker att det är döden som blir min befrielse. På mindre än ett halvår har mitt liv blivit ett helvete. Jag som älskade min sambo så mycket och helt plötsligt förlorade jag allt.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.