Värsta året i hela mitt 50 åriga liv. Psykisk oro, LVM, återfall i djup drog hos familjemedlem, cancer i familjen, vård i livets slutskede. Kan inte säga mer, sätter mina egnasjälv i andra hand. Jag är inte stark men hela pretentiöst har jag satt mig i andra rum. Jag försöker vara stark för mina kära. Själv mår jag piss rent ut sagt. Ingen frågar hur jag mår. Det är faktiskt inte väsentligt. Men jag mår fördjävligt. Jag fortsätter dock kämpa, och pepoa mina nära och kär. Rädd för när det till slut kraschar. Hoppas att det finns nån där och stöttar mig. ❤️
