Misslyckat självmordsförök

Jag var med om ett misslyckat självmordsförsök när jag var tonåring, jag vet inte om du tror på Gud men jag tror på honom och att det inte var meningen att jag skulle dö där och då, kan du också känna så? Att det var inte meningen att du skulle dö…

du har fortfarande tid att förändra ditt liv, jag vet vissa saker är omöjliga att ändra på, men jag tror vi glömmer bort att alla behövs ,alla är värdefulla .

Jag tror dessvärre inte på gud men jag tror att ingenting är omöjligt egentligen men jag är bara så jävla trött på ångesten och att man förstörde sitt eget liv. Jag har utvecklats o sånt men jag är fortfarande så himla less på att man är så trött och livet känns inte så roligt, ibland så är det ju verkligen kul men ibland så är det bara trötthet och mer trötthet. Pluggar nu, går ut i juli men jag känner att jag inte vet va jag ska göra efter skolan, ska jag börja jobba och knega o låssas som om att är bra osv. Det är väl så det är tänkt antar jag… Jag har varit med om en extrem bilolycka så det känns verkligen som om att jag borde varit död. Blir så himla arg på mig själv.

Har varit med om några misslyckade självmordsförsök, mitt första var när jag var 11 år och mitt allvarligaste var när jag var 25 år. Vet inte hur man ska känna efter försöken men jag ångrar dom inte, så jag antar att jag önskat att jag dött då…

Jag önskar ibland att jag hade dött… Eller jag tänker på hur jag kunde överleva varje dag… Har en hjärnskada så jag har dåligt minne o dålig balans och svagare i vänster arm och ben så jag är rätt less på det… Det har blivit mycket bättre då det var 11 år sedan jag krockade men jag är väldigt less rätt ofta så jag förstår inte hur jag ska orka leva i typ 50 år till… Men har tänkt att jag kan inte ta självmord sålänge mina föräldrar fortfarande lever för det skulle vara deras mardröm som upprepar sig

Ett misslyckat självmordsförsök måste vara det värsta som finns. Speciellt om det lett till fysiska men, och en ytterligare försämrad livskvalitet. Därför mycket viktigt att man är både lugn och beslutsam och väljer en säker metod för självmord. Om man vill det vill säga.

Ja alltså jag kan väll tycka att man inte ska ta sitt liv även om det är jobbigt så bör man ju försöka göra det bättre… Iaf för vi som bor i Sverige så finns det ju alla möjligheter till att få det bättre.

Jag kunde ju inte ha tänkt så klart eller planerat det överhuvudtaget, jag måste ju bara ha sett rött sen inte orkat hantera situationen sen är resten bara ren frustation. Men är man vid medvetandet så rekomenderar jag ju att inte ta sitt liv… Kämpa på ost det kommer ju att bli bättre.

Jag vet ju hur man gör ett 100% saker självmord såklart, det är ju inte svårt att komma på men inte trodde man att en Micra från 98 skulle va så pass krocksäker…. Men men med bra fysik och airbag och super bra sjukvård så är man ju näst intill odödlig…

Alltså jag är övertygad om att vart man bor eller hur man har det är nästintill irrelevant och att känslor likaså. Speciellt för män.

Kanske låter konstigt men kolla på fattiga i andra länder. Svältande människor som kan leka och le. Att inte ha något och må dåligt på riktigt när dem ser vänner dö..

Min poäng? Jag misstänker att vi har det så lätt på ett sätt att allt känns meningslöst.

Finns ingen mening alls. Vakna, jobba, sova och repetera. Hela samhället har blivit så sjukt ytligt där man bara diskuterar ytliga saker där minska lilla fråga oavsett religion, politik, psykologi eller biologi kan kränka någon. Allt är fake och människor leker hellre med sina telefoner än att diskutera verkliga problem i samhället.

Antalet depression är högre än någonsin och vanligaste hälsningsfrasen verka va ” tja allt bra eller? ” Trots att ingen vill ha ett svar.. och kan man inte ens prata om närmsta val hur skulle man ens svara på en sådan fråga, hur skulle man ens kunna skaffa en vän om man bryr sig för mycket om världen och andra människor mer än vad dem bryr sig om sig själva.

Exakt min åsikt med, Jag blir lite trött på detta låssas vänligheten typ.

Hur kan du kalla sverige för samhälle. ? Sverige ser sig själv som ett företag och pissar fullständigt hur ungdomar och andra mår. Statistiken talar för sig själv. Folket i sverige mår lätt sämst i europa. Folk i andra länder hade inte accepterat att deras land marknadsför sig som världens bästa land när folk mår sämst. Jag gjorde en fördjupad arbete i gymnasiet kring ungdomars psykiska hälsa. Blev förvånad när man fick reda på att sverige år efter år hamnar typ längst ner medan unga i danmarkt hamnar högst upp. Det sjuka är att jag har vänner som vill lämna sverige för dom mår dåligt men dom gör inte det för barnen. Jag har inga ord. Studier visa att barn mår sämst här. Enda landet i europa typ där massa tonåringar dödar varandra och ändå vill folk inte lämna sverige för barnens skull. Jag har inga ord alltså…