Kanske låter dramatisk. Har aldrig varit nöjd med mig själv. Jag och min syster har aldrig gillar varandra. Hon har haft det bra, inte jag och hon har alltid tyckt om mig själv, jag känner självhat. Vi har alltid jämfört oss med varandra
Jag har kunnat leva med självhat ända sen Coronan kom. Jag brann för utlandsresor. Jag fick resa utomlands förförsta gången när jag var 21 min syster fick resa förförsta gången när hon var 2. Hon har besökt 8 länder. Och hon är 4 år yngre än mig. Hon har alltid varit familjens favorit alla har älskat henne utom jag då. Var aldrig dum mot henne för det ligger inte i min natur att vara dum mot andra. Men det är avundsjukan som förstör mitt liv.
Jag bor i en lägenhet mellan 60-70 kvadrat idag i stadens tråkigaste område men dagen hon flyttar hemifrån kommer hon säkert bo på stadens lyxigaste ställen.
Sen Coronan kom kan man inte åka utomlands och nu har inte mitt liv något syfte längre. Är skör mot trycket Coronan ger. Är rädd för att bli sjuk är orolig att inget kan bli som vanligt igen. Men orsaken till att jag inte tagit mitt liv är för att jag har mina raskatter som jag älskar och måste finnas för. Vill absolut inte avliva dem för deras liv har ett enormt värde och sen så skulle jag krossa deras hjärtan om jag dör. Men jag vill dö egentligen 🙁
Jag har väldigt ytlig kontakt med min syster idag vi ses aldrig vi har inte setts en ända gång i år. Jag uppvaktade henne på hennes födelsedagar men hon sket i mina.