Hem > Forum > Corona > Min sambo nonchalerar min rädsla (är riskgrupp)

Min sambo nonchalerar min rädsla (är riskgrupp)

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Hej!

    Måste bara få grunda mig lite här.. Enligt min läkare så tillhör jag en riskgrupp pga att jag har astma, allergi, eksem och ett riktigt dåligt immunförsvar. Hon har därför rått mig att jobba hemifrån, vilket jag gjort sen 13 mars. Har två 18-åriga döttrar som har hemundervisning pga Corona. Sen har min sambo en 9-årig son som går i skola som vanligt och kör vattenrugby i simhallen 2 ggr/vecka + träffar kompisar som vanligt på fritiden (de får dock inte komma in i huset).  Jag försökte få till ett veckobyte med barnen så att jag kunde va i stugan de veckor sambons son var i huset och sen vara hemma med mina tjejer de andra veckorna. Det gick inte, efter många långa diskussioner med resp ex. Resignerade. Sa till min sambo att, ok vi kör som vanligt men OM din pojke får minsta lilla symptom så måste vi sära på oss på nåt vis. I torsdags fick han huvudvärk och i fredags var han snorig och hade feber. Jag blev såklart rädd för att det kunde va Corona och sa att vi måste lösa det på nåt sätt, snabbt. Eftersom jag jobbade och han var ledig, mina barn skulle till stallet + va med i en mindre hopptävling på lördag fm så frågade jag om inte han och sonen kunde åka ut till vår sommarstuga i 2 dar, för att minimera smittapridning. Sambon blir då helt tokelak och säger: ”varför tror du att det är Corona, kan ju va en helt vanlig förkylning”. Svarar då att enligt FHM:s riktlinjer ska man UTGÅ IFRÅN att det är Corona om man har de symptom hans barn uppvisade OCH vidta åtgärder därefter… Han ”så jävla typiskt dig att tro det värsta hela tiden”, ”du ska alltid få som du vill och du lyssnar aldrig på vad jag säger”, ”blir så jävla less på dig vet inte om jag orkar ha det så här längre”. Allt detta för att jag bad honom åka till stugan med sin pojke för att undvika smitta. Han brukar få vredesutbrott när vi pratar om någothan tycker är jobbigt, så därför tog jag det väldigt lugnt. Det hjälpte inte. Hsh så for han iväg. Men han har inte pratat med mig sen dess. Har vart hem o hämtat jobbkläder men sa inte mer än hej och hejdå och att han skulle va kvar i stugan ett tag. Känner mig så ledsen och ensam nu. Känns som att han straffar mig på nåt vis, men förstår inte hur han tänker då? Nån fler som har liknande erfarenhet?

    Jag förstår din rädsla. Och vad är det som säger att du har fel för att du är extra försiktig av dig, och inte han som är orädd? Jag har varit med om liknande, att inte bli trodd och respekterad för att jag är extra rädd om min hälsa.

    Tog han med sig sonen till stugan?

    Jag hade inte velat bo ihop med någon annan i dessa tider. Tack och lov bor jag själv, och jag är själv i riskgrupp.

    Tyvärr så skulle jag i din sits försöka hitta ett alternativ till att bo ihop. Åtminstone så länge det inte finns någon behandling mot Corona.

    Trådstartaren

    Ja han for iväg till stugan. Han blir alltid väldigt arg så fort vi pratar om något han tycker är jobbigt. Blir högröd i ansiktet, spottar och fräser när han pratar, helt svart i ögonen, som en helt annan person. Är otäckt.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.