Jag är verkligen livrädd för detta viruset. Visste redan från första stund jag hörde om det att det skulle bli farligt. Det har nu gått snart 4 månader sen..långa hemska plågsamma månader. Ångest, panik, rädsla och ensamhet. Jag har gått sönder..gråtit precis varje dag. Livrädd att jag ska ligga där, ensam på intensiven en dag. Utan någon närstående vid min sida. Min värsta mardröm att dö ensam och på ett mycket plågsamt sätt. Tankarna är där varje dag och det ska sägas att jag tänkt tankar att jag vill avsluta allt innan jag hamnar där men samtidigt vill jag fortsätta. Jag har alltid känt att jag är ensam med mina rädslor men det är jag ju inte! Därför har jag nu bestämt att jag vill försöka hjälpa andra. Jag vill att andra som känner rädsla för detta skriver till mig. Ingen ska behöva sitta där ute och inte ha någon att prata med. Du är inte ensam, även om det känns så! Tveka inte att skriva när du vill. Jag lovar att svara tillbaka. Det är så viktigt att skriva av sig. Tro mig, jag vet hur det är att inte ha någon att prata med. Jag finns här.
/28 årig tjej
