Hem > Forum > Corona > Lita på folk efter pandemin

Lita på folk efter pandemin

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • I början av pandemin tycker jag det var så många som uttalade sig om att inget skulle någonsin bli helt som vanligt igen. Jag kände inte alls så just då. Tyckte inte det fanns tillräckligt med fog för det. Men nu, när vi börjar närma oss mer slutet av tunneln, ser ljuset och snart kommer kunna röra oss friare. Iaf vi som suttit isolerade. Känner jag jättestarkt: Hur fan ska man kunna lita på nån efter det här?

    När jag är utomhus så håller jag andan när jag passerar folk. Jag gör samma sak i trapphuset. När någon står och röker cigg blir jag irriterad eftersom jag känner cigarettröken och då blir orolig ifall den bär på smittan. Det har varit som science fiction att som ung gå runt i stockholms innestad där det kryllar av folk och ingen håller avstånd till en. Jag som då är i riskgrupp och kan dö om jag just får den sk. ”förkylningen” har känt mycket overklighetskänslor.

    Nu är det dags för min fas, tredje fasen, och jag vet inte hur länge jag kan komma att få vänta på vaccin. Säkert ett par veckor, och så är det ju andra dosen som ska tas också. Men just min människosyn har inte precis varit road av att ”hålla mig borta” och hålla andan på det här sättet i över ett års tid. Hur ska man vänja sig av vid det?

    Hur ska man våga igen möta kollegor som man kanske läser av ser lite risiga ut en torsdagsmorgon på ett möte? Hur bygger man upp tillit igen att folk inte ska smitta en – när man har noll erfarenhet av att se det på stan än så länge?

    Vem kommer ens orka bry sig när omtanken inte ens funnits och existerat tidigare? Där målet i Sverige från början var att smitta folk.

    Om nästa pandemi drabbar brett, sjuka som friska, ska det bli så intressant att plötsligt se hur ”noga” folk skulle vara med avstånd. Egotiden kanske då är förbi.

    Jag hoppas det.

    Trådstartaren

    Jag vet inte om det här är lite som typ naturkatastrofer att efter kriser så börjar man syna beteenden hos personer i sin omgivning. Varför stack den där pappan och lämnade sin familj ensamma när det var en lavin? Räddade sitt eget skinn. Alltså lite sånt har jag börjat fundera på nu, kontrasten och tankarna som samlas inom en att man behövt se så mycket skit och där andra satt sin egen bekvämlighet före andras säkerhet. Lite att det handlar om hänsyn och solidaritet med de svagare. Smittskyddsåtgärder som inte handlar om att jävlas med folk, att inskränka demokrati, utan att skydda sina medborgare. Jag blir förskräckt att detta har hänt i Sverige och med svenskar. Det säger så mycket om vilket individualistiskt samhälle vi lever i, tycker jag. Inte alls uppbyggd på kollektiva och gemensamma grunder. Läskigt och djupt oroväckande. Hur ska vi kunna enas i nästa kris när vi nu lärde oss ungefär noll av denna? Är det här det bästa vi kan?

    Hur som helst fick jag det efterlängtade vaccinet idag. Riktigt god stämning på vaccinstället. Andra i riskgrupp som var oerhört kontaktsökande tyckte jag. Herregud, de har väl precis som jag suttit inlåsta i ett år och nu äntligen fick se lite annat löst folk. Själv var jag ju lite skärrad som vanligt och ville hålla avstånd men de var ju så charmiga att jag kände mig desperat att prata tillbaka. En fin stund.

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.