Hem > Forum > Corona > Kvittar vad jag än gör så blir allt fel…

Kvittar vad jag än gör så blir allt fel…

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Jag vet inte vad jag ska börja men känns som allt jag gör här hemma så blir det bara fel. Min sambo är konstant sur och arg på mig.

    Min sambo har 2barn sen innan när jag träffade henne. Hon är så tyken mot mig för jag vill hjälpa till hemma och skriker hela tiden att jag har dåligt tålamod.

    Hennes stora grabb(7år) retar ju mig till gallfeber och jag får inte visa en reaktion när han tex sitter och slår mig eller går runt o ropar ”Martin är dum i huvudet” osv.

    Barnen spelar ju ut mig mot deras mamma hela tiden. Barnen gör allt för att inte lyssna på deras mamma. Jag försöker vara i bakgrunden och stötta henne men ändå får jag skit.

    Sen när jag visar omtanke om min sambo så säger hon att jag typ förföljer henne eller stalkar henne.

    Som en händelse idag så hämtade jag hennes barn och ringde henne 3,5h efter hon slutat och skulle fråga om jag skulle börja med maten. Då fick jag det uppslängt i ansiktet när hon kom hem. ”Har jag inget chans o göra något utan att du behöver hålla koll på mig hela tiden”.

    Jag är skadad sen tidigare förhållande att alla mina ex varit otrogna mot mig och hon tycker hon att jag är för svartsjuk och ber mig lägga ner (med skrikande ton) när killar som hon aldrig nämnt innan helt plötsligt ringer henne och hon svarar inte dem när jag är omkring henne. Så gjorde mina ex oxå och visade sig att de hade ett sexuellt förhållande bakom min rygg.

    Något tips jag kan få för att få upp gnistan mellan oss igen?

    Skriver mer om det behövs

     

     

     

    Hon valde att tillförskaffa sig barn. Det är inte viktigt vad hon skulle med de till, det är INTE din uppgift att fostra de. Det är inte DITT tålamod det är fel på om hon OCH hennes barn surar på dig. Bor du med de tycker jag du drar, du har inget med deras familj att göra och de beter sig inte som att du är välkommen där. Bor de hos dig tycker jag du sätter dig med tanten och en kopp kaffe och ställer lite krav. Om hon har önskemål om ditt deltagande i deras familj är det upp TILL HENNE att kommunicera det. Om hon har önskemål om hemmet är det upp TILL HENNE att kommunicera det med. Du har INGA skyldigheter varken mot henne, hennes dumma jävla ungar eller deras andra förälder och DET ÄR INTE upp till dig att kompensera för deras taskiga beteende.

    Det låter inte särskilt hälsosamt och jag beklagar att du befinner dig i denna situation. Jag har själv ett barn sen innan, och ett med min nuvarande sambo som blivit en bonusförälder till mitt äldsta barn. När jag mått sämre under en period så har jag faktiskt betett mig lite som din partner, tyvärr, och det ångrar jag idag. Har ni suttit ner och pratat, har du fått uttrycka hur du känner dvs. Att hon ständigt är sur och avståndstagande mot dig, vad det beror på? För att fungera i en familj behöver föräldern och i det här fallet bonusföräldern vara enade, ni är trots allt en familj. Om du förväntas ta ansvar för barnen så bör dom bli införstådda i att du förtjänar minst lika mycket respekt som mamman, och mamman bör stå på din sida när du blir slagen och illa behandlad.

    Det finns även familjerådgivning man kan ta till sig om det skulle vara något för er, så att en neutral person kan hjälpa er att förstå varandra.

    Hej,

    Tycker synd om dig! Vet hur energikrävande och tyngande det är att få så mycket kritik dagarna i ända. Lite ”you are damned if you do, damned if you dont”.

    I mina öron låter det som att sambon och den nya familjen (alltså barnen) använder dig som en slaskhink? Kanske är det alla livsfrustrationer de spelar ut mot dig?

    Det kanske är en märklig sak att säga men vissa personer HAR SVÅRT att respektera genuint snälla människor som bara vill väl. Eventuellt är det även så att gnistan mellan er enbart tänds igen om du börjar markera att du inte går med på att bli behandlad av sambon på vilket nedlåtande vis som helst?

    Tror det även kan vara så att barnen lär av sin mamma. Om hon behandlar dig som en mindre värdefull och viktig person härmar de henne och gör samma sak. Med andra ord är det här nog inga ”elaka ungar” egentligen. Utan det är miljön som tillåter deras beteende? Om sambon även är av den kalibern att relationer och kärlek ”villkoras” utifrån hennes krav, kan du nog uppfattas som ett hot för det äldsta barnet som vill ha sin mammas kärlek för sig själv?

    Mitt tips är att sätta gränser mot sambon. Börja där. Säg även vänligt men bestämt till barnen och förklara på ett pedagogiskt sätt varför det är fel att slåss.

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.