Hur hanterar man allt?

Hej! Vad bra att du skriver här. Min första tanke utifrån det du skriver, är om du behöver isolera dig så hårt som du verkar göra? Tillhör du riskgrupp? Och har du några vänner eller andra anhöriga? Även om du eller de tillhör riskgrupp så tänker jag att ni i alla fall kan promenera utomhus tillsammans om ni bara håller ett avstånd mellan er. Munskydd finns om man vill vara extra säker. Kram.

En klar fördel för alla människor nu, ung som gammal, är att ta hjälp av olika program och appar som FaceTime, Skype, Messenger med flera för att hålla den ”fysiska ” kontakten igång genom live- samtal. Finns många att välja på och dom allra flesta är gratis. Vissa kan man även koppla ihop automatiskt med Facebook eller sin kontaktlista, man kan även ha flera personer uppkopplade samtidigt. Jag kan även äta en måltid under något samtal, får jag sällskap.

Jag förstår att det känns skrämmande att tvingas in i isolering och ensamhet igen, när du redan har så dåliga erfarenheter av det. Inte konstigt! Tycker även det låter väldigt sunt och vettigt att skriva här för att få input och tips så du inte hamnar där igen.

Minns du vad som hände sist du var ensam mycket? Tänker om det går att få syn på mönstret du hamnade i då och kanske försöka göra annorlunda den här gången? Kanske du kan vara uppmärksam på varningssignaler och direkt där söka hjälp ifall du märker att det kan bli väldigt svårt att hantera själv?

Ett litet banalt tips är Wordfeud. Starta upp en jäkla massa matcher. Vissa vill till och med chatta med en. Detta kan göra att du blir lite distraherad eftersom det plingar till i telefonen hela tiden.

Skriv gärna igen och uppdatera oss hur det går!

Kram

Känner likadant, jag lider med dig. Har du provat kontakta vården? Min syster var på samma ställe i livet och fick kontakt med vården, hon har samtal en gång i veckan nu och hon känner att det hjälpt. Kanske hjälper det bara av att skriva här med. Jag har personligen svårt att kontakta folk via telefon osv, men har fått överkomma det lite nu. Middagar på facetime har varit en räddning faktiskt. Hoppas du hittat lite hjälp här iaf. Kram

Bra förslag från er alla. Har på senare tid reflekterat en del kring rekommendationen att undvika att umgås med andra än de man bor med, då jag tycker att det är så orättvist mot dem som bor ensamma. Det är också lite diskriminerande. Som att det enda som räknas som familj är kärnfamilj. Jag tänker att familj är någonting man definierar själv.

Vi har en svår situation: Ingen ska behöva bli svårt sjuk, få livet förstört eller dö i covid-19, samtidigt som ska ingen ska behöva gå under av isolering. Jag personligen tycker att man är ursäktad att gå ut och träffa människor om man bor ensam, om man gör det på ett säkert sätt och begränsar sitt umgänge till de närmaste. Varför skulle kärnfamiljer och sambos sprida mindre smitta? Var rädda om er på alla sätt och vis.

Kramar.

Jag bor också ensam, och känner ingen i den stad jag nyligen flyttat till. Även om jag oftast trivs bra utan för många sociala kontakter, så tär ensamheten på mig också.

Det som hjälper mig är att lyssna på olika podcasts, det kan få en att känna gemenskap.

’@Indigo Qugugo

Fint skrivet. Hoppas folk förstår att man måste (om möjligt) umgås för man mår så himla dåligt av att vara ensam.

@Azure Nucoli

Vi ändå tur i Sverige tack vare teknologin. Att prata med andra via video samtal som redan rekommenderats tidigare. Inget jag gillat men, det kan vara något för dig. Annars finns det ju massor med forum där du kan prata med folk om allt möjligt. Låt inte alla nyheter skrämma dig från att gå ut och umgås i mindre kretsar med försiktighet.

Tack för svaren alla!

Lite kort men: Jag klarar inte av videosamtal. Jag ser mig själv då och får panik och mår sjukt dåligt då jag avskyr mitt utseende så mycket att jag mår illa (alltså på riktigt jag får ont i magen och mår illa) av att se mig själv. Har inga speglar hemma bland annat. Tycker telefonsamtal är tungt också. Därför är denna tid extra svår nu