Hej!
Jag har asperger och tycker illa om att lämna huset vilken nu är helt ok för jag är i riskgruppen pga massa sjukdomar vilket nu är ok men när jag mådde usel och ville stanna hemma innan pandemin så var jag en tråkig vän.
När jag går ut så håller dom flesta avstånd och ingen rör mig nu (vilket jag har väldigt svårt för pga en gympa lärare som var en pedofil).
Jag har gått ner i vikt vilket beror på att jag har ätit bättre och fått rätt medicin.
Men jag känner sådan enorm skuld för att detta liv där man inte behöver vara så social passar mig väldigt bra.
Jag vågar inte säga till mina vänner att jag njuter av min ensamhet. Hur kan jag må bra när så många lider? Jag känner mig som en vidrig person.