I coronatider är jag ännu mer ensam än vanligt. Jag bor i min egen lägenhet. Hit vågar sig ingen pga corona och ökad smittorisk inomhus på små ytor. Det värsta med ensamheten är avsaknaden av fysisk kontakt. Inga handslag, inga kramar…. Efter månader utan att få någon beröring håller jag på att gå under. Jag vet inte hur jag ska gå vidare.
Vi räddar säkert fysiska liv med isoleringen, men hur många personer med psykisk ohälsa blir följden? Jag har börjat fundera på vad människor skulle välja om de var tvungna:
1. Att avlida i sviterna av corona omgiven av sjukvårdspersonal som finns någonstans bakom all skyddsutrustning.
2. Att avlida i total ensamhet pga den isolering som corona orsakar.
Jag orkar snart inte mer, men jag vill inte dö. Är ni fler som känner igen er? Hur gör ni för att ta er igenom avsaknaden av fysisk beröring som något så enkelt som att bara ta i hand eller få en kram?
