Jag känner precis likadant, att må psykiskt dåligt är en kamp på alla håll. Det finns inte mycket hjälp att få av vården och många läkare tänker att det bara är att skriva ut antidepressiva så är det bra, sen skylls allt på att man mår psykiskt dåligt och man kan heller inte få hjälp för andra besvär. Jag tror det kan handla om vem man möter och deras kunskap. Att leva såhär är inte värdigt, att leva såhär i ett samhälle som Sverige är inte rimligt, men det står så mycket sämre till med vården här än vad de flesta kan ana, vi som mår dåligt vi märker oftast hur det är och att då behöva kämpa för att få hjälp är fan inte klokt. Det känns som att man måste veta själv vad för hjälp man behöver. Jag förstår vad du menar och jag önskar att vi som mår dåligt kunde samla ihop oss och kräva bättre vård, men få orkar av förståeliga skäl, vi mår inte bra.
hej tack för ditt svar.
en gemensam patient organisation vore nog susen idag finns några få för olika diagnoser men det finns flera gemensamma frågor som vore viktiga att driva. Att det forskas mer kring mediciner vore prioritet nr1. De är ett stort problem inom området tycker jag. Hade andra mediciner gett den mängden biverkningar hade de aldrig kunnat få tillstånd att ges.
sen att man behöver bättre omhändertagande i samhället det måste bara mycket lättare att få typ en verksamhet som foundänhuset även på mindre orter i samhället. Google det jag har sökt efter något sånt men det finns inte där jag bor. Isolering blir ett problem i sig.
och sen borde det ges mer hjälp med den viktiga motionen att ta tag i det när man väl mår dåligt är väldigt svårt. Hälsogrupper vore inte så svårt att ordna.
vad tycker du?
