Hem > Forum > Ångest > Varför kan man inte få hjälp?

Varför kan man inte få hjälp?

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6
  • Jag har kämpat i snart 10 år

     

    det könns inte som att det finns någon hjälp att få eller jag är fyrkantig men hålen är runda jag orkar inte längre

    det är så tröstlöst

    Det lilla som är kvar av mitt liv

     

    orkar inte lägre

     

    det har inte gått att komma fram till chatten på hela helgen.

    mår så dåligt

     

    Jag känner verkligen igen mig i det du skriver. Är också i en period med mycket ångest och mörka tankar. Varför är jag här? Vad är meningen med det här? Jag vet inte! Även om jag vet att känslan brukar ge med sig så är det väldigt svårt att se det.
    Jag lyssnar om du vill prata av dig!

    Jag känner precis likadant, att må psykiskt dåligt är en kamp på alla håll. Det finns inte mycket hjälp att få av vården och många läkare tänker att det bara är att skriva ut antidepressiva så är det bra, sen skylls allt på att man mår psykiskt dåligt och man kan heller inte få hjälp för andra besvär. Jag tror det kan handla om vem man möter och deras kunskap. Att leva såhär är inte värdigt, att leva såhär i ett samhälle som Sverige är inte rimligt, men det står så mycket sämre till med vården här än vad de flesta kan ana, vi som mår dåligt vi märker oftast hur det är och att då behöva kämpa för att få hjälp är fan inte klokt. Det känns som att man måste veta själv vad för hjälp man behöver. Jag förstår vad du menar och jag önskar att vi som mår dåligt kunde samla ihop oss och kräva bättre vård, men få orkar av förståeliga skäl, vi mår inte bra.

    Trådstartaren

    Jag känner verkligen igen mig i det du skriver. Är också i en period med mycket ångest och mörka tankar. Varför är jag här? Vad är meningen med det här? Jag vet inte! Även om jag vet att känslan brukar ge med sig så är det väldigt svårt att se det. Jag lyssnar om du vill prata av dig!

     

     

    hej tack för ditt svar.
    kämpar just nu med att försöka hitta ett sätt att kunna leva så hör för resten av mitt liv. De har börjat antyda att det nog inte går att göra så mycket mer. Det könns som att livet är slut. Jag har redan levt som en 93 åring pensionärer fast jag är i 50 års åldern. Vidrigt jobbigt.

    Trådstartaren

    Jag känner precis likadant, att må psykiskt dåligt är en kamp på alla håll. Det finns inte mycket hjälp att få av vården och många läkare tänker att det bara är att skriva ut antidepressiva så är det bra, sen skylls allt på att man mår psykiskt dåligt och man kan heller inte få hjälp för andra besvär. Jag tror det kan handla om vem man möter och deras kunskap. Att leva såhär är inte värdigt, att leva såhär i ett samhälle som Sverige är inte rimligt, men det står så mycket sämre till med vården här än vad de flesta kan ana, vi som mår dåligt vi märker oftast hur det är och att då behöva kämpa för att få hjälp är fan inte klokt. Det känns som att man måste veta själv vad för hjälp man behöver. Jag förstår vad du menar och jag önskar att vi som mår dåligt kunde samla ihop oss och kräva bättre vård, men få orkar av förståeliga skäl, vi mår inte bra.

     

    hej tack för ditt svar.

     

    en gemensam patient organisation vore nog susen idag finns några få för olika diagnoser men det finns flera gemensamma frågor som vore viktiga att driva. Att det forskas mer kring mediciner vore prioritet nr1. De är ett stort problem inom området tycker jag. Hade andra mediciner gett den mängden biverkningar hade de aldrig kunnat få tillstånd att ges.

    sen att man behöver bättre omhändertagande i samhället det måste bara mycket lättare att få typ en verksamhet som foundänhuset även på mindre orter i samhället. Google det jag har sökt efter något sånt men det finns inte där jag bor. Isolering blir ett problem i sig.

    och sen borde det ges mer hjälp med den viktiga motionen att ta tag i det när man väl mår dåligt är väldigt svårt. Hälsogrupper vore inte så svårt att ordna.

    vad tycker du?

    Ja, hälsogrupper vore inte en dum idé. Och det behöver verkligen forskas, vi använder fortfarande mediciner som upptäcktes för längesen. Det är så många som mår dåligt att jag bara inte kan förstå att man inte kommit längre. Men det verkar ju vara så att man ska reda sig själv, men ensam är inte stark, vi är flockdjur vilket blivit ännu tydligare nu iom pandemim och så många som lever i ensamhet, ofrivillig. Om vi som vet hur det är att må dåligt skulle slå våra kloka ihop så tror jag vi skulle kunna nå långt.

    <3 det är konstigt att så många står utan hjälp och forskningen, mediciner inte går framåt? är det en politisk fråga att man inte vill lägga resurser där, tror ni? vilket parti är det som har bäst politik när det gäller de här områdena, så man kanske får se över var man ska lägga sin framtida röst där i september? någon som vet?

    För ett par år sedan var jag inne på att skapa en folder för PTSD för att sprida kunskap om det, men blev så trött och var så sjuk själv att det blev inget med det. Vet inte om man just nu kan hjälpa till på något annat sätt?

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.