Jag va med om något idag som verkligen känns fel. Vill fråga er vad ni får för tankar om detta.
Jag fick ett telefonsamtal med min nya kontakt på öppenpsykiatrin efter att ha bett dom kontakta mig då jag känt mig sämre. Hon berättade att jag inte kommer ha någon kontakt med henne fören om ca 1-2 månader då en introduktionskurs till MBT terapi börjar. Men hon berättade att både innan och under tiden jag har kontakt med henne och MBT teamet så kommer dom inte att finnas till hans om det krisar för mig. Dom vill att jag ska stå på egna ben och vänja mig vid det oavsett hur svårt det blir. Dom ville inte att jag skulle kontakta dom eftersom dom ändå inte skulle ha resurser att hjälpa mig framöver. Dom sa att dom är medvetna om hur mycke jag lider just nu, men att dom ändå inte kan vara någon hjälpande hand när det krisar.
Hon frågade hur jag kände med detta.
Jag svarade att det lät oroligt då jag har historik av att tappa kontrollen och att de på ett eller annat sätt slutar med poliseskort till akutpsykiatrin och att detta då kan ske igen och igen.
Hennes svar va då att de på sätt och vis är vad dom vill, inte just det scenariet kanske men att jag står på egna ben och gör mina egna val för stunden.
