Självhat, ångest och totalt värdelös

Hej!
Det är jättejobbigt att bära på känslan av att vara värdelös, känna självhat och vara otrygg. Jag har själv gjort det under lång tid. Det blev dock bättre när jag började läka min inre sår. Då kunde jag känna mer kärlek till mig själv och uppleva mer kärlek i alla mina relationer. Vissa blir hjälpta av terapi med att läka sig men även till exempel meditation kan hjälpa.
Tänk på att du är en värdefull person. Det är de negativa tankarna som spelar dig ett spratt.
Det är ju viktigt att känna närhet i ett förhållande. Är detta något som du kan prata med din partner om?
Du är ju värd att ha det bra i livet och i förhållandet.
Kram till dig från mig

Ett stort varmt tack för att ni tagit er tid att svara mig! Det är skönt och en tröst att veta att jag inte är ensam i dem känslor och den situation jag är i.

<span style=”color: #222222; font-size: 15px;”>”Det som slår mig nu senare är om något någonsin duger. Som om man alltid vill ha mer och självhatet bara sväljer allt så man aldrig lyckas behålla känslan.”</span>

Detta är helt klart något jag kan relatera till och något jag ofta funderar på. Det är så komplext att försöka förstå och se vad som ligger hos en själv eller hos någon annan. Jag väljer oftast att lägga skulden på mig själv. Logiskt iom självhatet förstås..

Tack för att du delar med dig med mig❤️

Så fint av dig och så rätt det du säger. Hur gjorde du för att läka dina sår?

Jag har tagit upp det men det har inte blivit någon förändring ännu.

Stor kram tillbaka❤️

Hej!

Låter som du har det väldigt jobbigt!

Vad säger din partner när hon inte vill vara intim? Är det orken, är det lusten som inte finns där, eller är det attraktionen som inte finns längre?

Tänker att ni borde kunna prata om vad orsaken är, så att ni kan komma varandra närmare.

Sedan tror jag det kan vara bra att jobba på den emotionella närheten också. Det vill säga, ni pratar med varandra om drömmar, om saker ni tycker om, kanske spelar spel osv. har myskväll framför TV:en. Det är nog så viktigt med närhet som inte är av sexuell karaktär.

Hej!

Tack för att du svarar och för dina frågor. Jag har tagit upp det med henne vid två tillfällen nyligen och hon svarade då att hon generellt inte har någon sexlust och jag vet att hon ibland inte har orken. Vilket jag är ok med. Förväntar mig inte det varje dag. Jag vill främst ha närheten och den intima kopplingen som närheten ger och rimlig ofta av det andra. Vad gäller attraktionen så är det förstås svårt att veta. Hon säger att hon älskar mig och vill vara med mig resten av livet, vilket jag faktist tror på. Men för mig är kärlek inte bara att säga det utan också att visa det. Det upplever jag att det blir mindre och mindre av hela tiden.

När det kommer till drömmar och saker vi kan göra ihop som vi tycker om så är det mest jag som driver det. Visst, jag är en drömmare och får mycket idéer osv och hon är inte det på samma sätt men ibland skulle jag nöja mig med att hon bekräftar det och väljer att anstränga sig för att bygga vidare på drömmen eller idéen som jag väcker.

Jag vill påpeka att jag så klart älskar henne och det är därför jag söker stöd och andra perspektiv och råd.

En annan väldigt stor sak för mig är att jag vill ha fler barn vilket hon inte vill. Tiden börjar rinna iväg för oss och att då vara i det här läget gör mig så ledsen.

Var initialt inte tanken att detta skulle handla om mitt förhållande men ni som svarat har nog fått mig att inse att mycket av min ångest och känsla av att vara värdelös och ensam osv är väldigt kopplat till det.

Tack igen för att du tar dig tid att skriva till mig

Tack, jag tar till mig det du skriver. Särskilt att jag ska sluta säga till mig själv att jag är värdelös.

Men du har även en poäng att man nog generellt söker det man själv saknar hos en partner. Jag lägger förstås en del av ansvaret på mig själv men jag har försökt och försökt, att både försiktigt bjuda in och rakt ut be om närhet, inte bara ett par gånger utan många gånger under ett par år nu. Jag får dåligt samvete att jag faktiskt skriver om mitt förhållande här, även om det är anonymt. Min sambo är verkligen en bra människa och en fin mamma till vår dotter och därför vill jag göra mitt yttersta för att hitta en väg framåt som vi båda kan vara lyckliga i.

Idag har varit en extremt ångestfylld dag för mig. Så där att det nästan fysiskt gör ont och jag inte vet vart jag ska ta vägen, det känns som att jag ska implodera och explodera på samma gång. Vill gråta men kan inte.