Hem > Forum > Ångest > Rädd att hamna på sjukhus/i fängelse och att vara psykopat

Rädd att hamna på sjukhus/i fängelse och att vara psykopat

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5
  • Trådstartaren

    Ända sedan jag var liten har jag haft en rädsla för att hamna på ställen där jag inte vill vara. Det började med att jag var rädd för att hamna i tvättmaskinen. I vår tvättstuga bodde nämligen en häxa (som jag inte riktigt förstod att jag hade hittat på själv) och om jag gick in där så kunde hon ta mig tillfånga, kleta Bregott i ansiktet på mig och sedan köra mig i tvättmaskinen. Det fanns ingen som helst logik bakom detta, men för mig var det fullt verkligt och jag var väldigt orolig. Då var jag väl ca 3-5 år.

    Senare kom rädslan för att hamna på sjukhus, en rädsla som fortfarande sitter i. Jag är väldigt rädd för att bli sjuk och behöva läggas in på sjukhus. När jag mådde riktigt uselt vågade jag aldrig berätta för mina vårdkontakter hur illa det var, för då kanske de skulle besluta om tvångsinläggning och då skulle jag hamna på sjukhus. Om det hade hänt så hade jag garanterat mått ännu sämre och drabbats av fullständig panik.

    Jag kan även bli orolig för att hamna i fängelse. Jag är inte kriminell, men har perioder då jag är väldigt orolig att råka begå brott av misstag. T.ex. är jag rädd att jag ska råka ramla in i någon, eller råka knuffa till någon med min väska, så att den personen ramlar ner på tunnelbanespåret. Förutom att jag aldrig skulle kunna förlåta mig själv om det hände, så skulle det bli utredning och den skulle kunna leda till att jag blev anklagad för vållande till annans död. Jag oroar mig också för att bli oskyldigt anklagad/misstänkt för brott. Jag oroar mig för häkte och rättegång.

    Dessa rädslor kommer oftast i perioder då jag har för mycket stress och/eller ser fram emot saker som jag absolut inte vill missa. Nu är det både och, och jag är så fruktansvärt rädd för att hamna i fängelse!! Sjukhus oroar jag mig inte så mycket för just nu, för jag har nyligen kollat alla värden och de var bra. Så någon sjukdom som skulle kunna föranleda sjukhusvistelse har jag inte i nuläget. Såvida jag inte får en allvarlig infektion i ”hålet” efter tanden jag drog ut igår. Det kan ju förstås hända… Men annars är jag mest rädd för att bli anklagad för brott och hamna i häktet.

    När de här tankarna kommer känns det nästan som om jag förtjänar det jag fruktar, för med de här tankarna kommer även rädslan för att vara psykopat. Jag vill absolut INTE vara psykopat, och har inte heller några belägg för att jag skulle vara det. Inte heller vet jag varifrån rädslan kommer, men den finns där.

    Jag är oxå rädd för att hamna i fängelse och bli tagen av polisen. Det har att göra med att jag ser saker hända långt innan andra ser det och då börjar jag springa…och det ser misstänkt ut, som att det är jag som är ”boven”eller inblandad.Jag tror att jag ser skyldig ut endast för att jag är då rädd att dom ska misstänka mig. Och enligt dom flesta är den som är oskyldig lugn för den som inte gjort ngt har ju inget att vara rädd för. Men jag reagerar inte med lugn. Det kan vara en plötslig händelse med kaos men det kan oxå vara att tex någons plånbok försvunnit och jag är på platsen, tex jobbet med jobbarkompisar eller på ett café. I det fallen tror jag alla misstänker mig och får panik. Då ser det ut som att jag är den som gjort det…Min röst blir osäker och jag får för mig att jag flackar med blicken…skulle verkligen aldrig sno något men är ändå livrädd att alla tror att det är jag. Det är oerhört jobbigt. En gång var det en person som följde efter mig diskret i en butik…Sedan fick jag veta att det var en civilklädd väktare Dom tyckte att jag rörde mig misstänkt bland hyllorna. Jag visade upp allt jag hade med mig, dom ville se alla kassar väska och fickor. Det var vidrigt.  Jag är ofta nervig trött och minns inte vad jag ska handla och går fram o tillbaka…Men jag är inte rädd att ngn ska tro att jag är psykopat. Det har jag svårt att tro att någon skulle se mig som. Jag är nog för snäll för det .haha 😉 Och så åker jag inte in på psyk ens när jag vill det, så det händer heller inte. Men kan ofta vara rädd för att få en stroke, för jag blir ofta yr och konstig i huvudet, antagligen för att jag sover så lite.

    Trådstartaren

    Jag är oxå rädd för att hamna i fängelse och bli tagen av polisen. Det har att göra med att jag ser saker hända långt innan andra ser det och då börjar jag springa…och det ser misstänkt ut, som att det är jag som är ”boven”eller inblandad.Jag tror att jag ser skyldig ut endast för att jag är då rädd att dom ska misstänka mig. Och enligt dom flesta är den som är oskyldig lugn för den som inte gjort ngt har ju inget att vara rädd för. Men jag reagerar inte med lugn. Det kan vara en plötslig händelse med kaos men det kan oxå vara att tex någons plånbok försvunnit och jag är på platsen, tex jobbet med jobbarkompisar eller på ett café. I det fallen tror jag alla misstänker mig och får panik. Då ser det ut som att jag är den som gjort det…Min röst blir osäker och jag får för mig att jag flackar med blicken…skulle verkligen aldrig sno något men är ändå livrädd att alla tror att det är jag. Det är oerhört jobbigt. En gång var det en person som följde efter mig diskret i en butik…Sedan fick jag veta att det var en civilklädd väktare Dom tyckte att jag rörde mig misstänkt bland hyllorna. Jag visade upp allt jag hade med mig, dom ville se alla kassar väska och fickor. Det var vidrigt. Jag är ofta nervig trött och minns inte vad jag ska handla och går fram o tillbaka…Men jag är inte rädd att ngn ska tro att jag är psykopat. Det har jag svårt att tro att någon skulle se mig som. Jag är nog för snäll för det .haha 😉 Och så åker jag inte in på psyk ens när jag vill det, så det händer heller inte. Men kan ofta vara rädd för att få en stroke, för jag blir ofta yr och konstig i huvudet, antagligen för att jag sover så lite.

    Usch ja, det låter jättejobbigt. Jag kan förstå din rädsla, för man vill ju verkligen inte bli misstänkt för stöld eller andra brott.

    Det låter riktigt läskigt med väktaren. Samhällsklimatet har ju hårdnat, så jag kan förstå att de vill ha koll. Samtidigt så är det nog troligare att det ligger en annan, oskyldig, förklaring bakom en kunds beteende.

    Vad skönt att du inte oroar dig för att vara psykopat. Jag oroar mig inte för att andra ska tro det heller, för det vet jag att ingen skulle tro. De flesta ser mig nog som en väldigt snäll person, och det vill jag gärna vara. Ändå kan jag inte låta bli att tänka: ”Tänk om jag inte ÄR snäll… Tänk om jag bara BETER mig snällt. Tänk om det plötsligt slår slint.” Typ. Jag har hört att det är en rätt vanlig tvångstanke som det inte finns någon substans bakom (precis som hos föräldrar som är rädda att de ska göra sina barn illa) men även fast jag vet att det är vanligt så kan jag inte låta bli att oroa mig. Tänk om det inte bara är en tanke hos mig… Tänk om jag verkligen ÄR psykopat…

    Ända sedan jag var liten har jag haft en rädsla för att hamna på ställen där jag inte vill vara. Det började med att jag var rädd för att hamna i tvättmaskinen. I vår tvättstuga bodde nämligen en häxa (som jag inte riktigt förstod att jag hade hittat på själv) och om jag gick in där så kunde hon ta mig tillfånga, kleta Bregott i ansiktet på mig och sedan köra mig i tvättmaskinen. Det fanns ingen som helst logik bakom detta, men för mig var det fullt verkligt och jag var väldigt orolig. Då var jag väl ca 3-5 år. Senare kom rädslan för att hamna på sjukhus, en rädsla som fortfarande sitter i. Jag är väldigt rädd för att bli sjuk och behöva läggas in på sjukhus. När jag mådde riktigt uselt vågade jag aldrig berätta för mina vårdkontakter hur illa det var, för då kanske de skulle besluta om tvångsinläggning och då skulle jag hamna på sjukhus. Om det hade hänt så hade jag garanterat mått ännu sämre och drabbats av fullständig panik. Jag kan även bli orolig för att hamna i fängelse. Jag är inte kriminell, men har perioder då jag är väldigt orolig att råka begå brott av misstag. T.ex. är jag rädd att jag ska råka ramla in i någon, eller råka knuffa till någon med min väska, så att den personen ramlar ner på tunnelbanespåret. Förutom att jag aldrig skulle kunna förlåta mig själv om det hände, så skulle det bli utredning och den skulle kunna leda till att jag blev anklagad för vållande till annans död. Jag oroar mig också för att bli oskyldigt anklagad/misstänkt för brott. Jag oroar mig för häkte och rättegång. Dessa rädslor kommer oftast i perioder då jag har för mycket stress och/eller ser fram emot saker som jag absolut inte vill missa. Nu är det både och, och jag är så fruktansvärt rädd för att hamna i fängelse!! Sjukhus oroar jag mig inte så mycket för just nu, för jag har nyligen kollat alla värden och de var bra. Så någon sjukdom som skulle kunna föranleda sjukhusvistelse har jag inte i nuläget. Såvida jag inte får en allvarlig infektion i ”hålet” efter tanden jag drog ut igår. Det kan ju förstås hända… Men annars är jag mest rädd för att bli anklagad för brott och hamna i häktet. När de här tankarna kommer känns det nästan som om jag förtjänar det jag fruktar, för med de här tankarna kommer även rädslan för att vara psykopat. Jag vill absolut INTE vara psykopat, och har inte heller några belägg för att jag skulle vara det. Inte heller vet jag varifrån rädslan kommer, men den finns där.

    Hej. Lite sent ute, men jag kan säga att du inte är psykopat. Isåfall hade du inte brytt dig så mycket om hur du beter dig. Att du ”låtsas” vara snäll kommer inte få dig inlagd. Du blir inlagd om du är en fara för andra och samhället. En psykopat hade troligen inte heller brytt sig att hen är en psykopat. Du är nog orolig just för hur psykopaater hanteras i filmer och liknande. Desutom kan psykopater lätt ljuga för att komma undan med saker, som till exempel brott.

    Om du mot förmodan hade råkat knuffa någon på spåret, har dom tur kan den utsatte krypa in under perrongen för att undvika att bli träffad av tunnelbanan. Men om det värsta inträffar, så kan du absolut inte bli dömd för mord. Olyckshändelser händer. Det kommer nog att ske en utredning, det gör det alltid när någon har blivit skadad. Man kan inte bli dömd för olyckshändelser.

    Om du blir oskyldigt misstänkt så kommer dom nog fort ta reda på om du faktiskt var inblandad eller inte. De kommer ställa många frågor, kolla om du har en alibi, vad du gjorde vid en viss tidpunkt, vad du vet om incidenten osv osv. Om dom inte har konkreta bevis att du är kopplad till brottet kan dom inte hålla dig särskilt länge.

    Nojor och oro kan vi inte rå för, men jag föreslår att om du är väldigt orolig så kan du skriva/ringa/prata med någon som är kunnig inom ämnet. Jag kan försäkra att du inte kommer bli inlagd dock. Faktum är att det är väldigt svårt att bli inlagd. Det ska enormt mycket till för att du ens ska ha en chans att bli inlagd.

    Angående din rädsa för tvättmaskinen. Det är inte så konstigt som du tror.
    Jag var livrädd för liknande händelser. Jag skyller på Hans och Greta. De knuffar in en häxa i en ugn när häxan demonstrerar hur hon vill att barnen ska göra.
    Sedan låter tvättmaskiner väldigt högt och som ung så är man ofta väldigt rädd för höga ljud. Jag vet någon som knappt vågade spola toaletten för att det lät högt och läskigt.
    Rädslor är inte alltid rationella.

    Jag känner igen psykopaträdslan. Men kuratorn säger att jag inte är det. Bara rädslan för att vara det är ett tecken på att man inte är det, tydligen. Men jag vet inte om det stämmer. Fortsätter vara rädd 😟

    Trådstartaren

    Jag känner igen psykopaträdslan. Men kuratorn säger att jag inte är det. Bara rädslan för att vara det är ett tecken på att man inte är det, tydligen. Men jag vet inte om det stämmer. Fortsätter vara rädd 😟

    Skönt att höra att jag inte är ensam om att oroa mig för att vara psykopat, men jobbigt att du också har det så. 🙁

    Jag har också hört att rädslan för att vara psykopat automatiskt betyder att man inte är det, men jag fortsätter också att oroa mig ändå. Jag är rädd för att råka göra hemska saker, att inte kunna behärska mig. Tänk om jag t.ex. gör något hemskt mot någon i min familj? Jag skulle aldrig göra det i nuläget, men tänk om det slår slint i huvudet på mig, att jag plötsligt får en knäpp? Ibland kan det handla om sådana människor i program som ”Veckans brott”, så jag har fått sluta titta på sådana program fastän jag tycker att de är intressanta. Jag blir så fruktansvärt nojig och rädd, eftersom jag börjar tänka tankar som: ”Tänk om jag plötsligt gör något liknande”.

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.