Positiva tankesätt kring döden (hantera dödsångest)!

Hej!

Döden är ju något som väcker enormt mycket känslor inom oss människor. Tyvärr så har ju också döden blivit något som ofta förknippas med rädsla, något hemskt och traumatiskt som helst inte får finnas överhuvudtaget (mycket tack vare den tabu som gäller kring ämnet i dagens samhälle). Jag funderar dock på; måste det verkligen vara på det här sättet? Kan man inte istället försöka vända det här och ge det en positiv innebörd istället?

Hur som helst, jag tänkte därför att jag startar en liten tråd där vi kan försöka ge varandra lite positiva tankar och känslor kring döden. Det tror jag vi alla mår lite bättre av 🙂

Så dela gärna era positiva tankar och känslor kring döden så att vi (liksom jag) kan få ett litet mer positivt förhållningssätt till döden.

Allt gott!

I mitt fall handlar dödsångesten en hel del om separationsångest (att jag kommer separeras från livet, min existens och den här världen). Jag har också idag svårt att tro att det finns något mer efter döden (vilket också ger mig dödsångest) så jag försöker därför även att hitta tankar och idéer som tyder på att det faktiskt finns något mer efter döden.

En positiv tanke som jag försöker jobba lite med just nu är;

“Oavsett vad som händer efter döden så vet jag från djupet av mitt hjärta att jag har existerat och funnits i den här världen. Jag har liksom funnits i ett större sammanhang och det kommer döden aldrig kunna ta ifrån mig”

Om livet vore ett “evighetsspel” (dvs utan en död) föreställer jag mig att man lätt skulle tagit den för given. Saknas ett rimligt slutdatum att förhålla sig till kan man ofta skjuta upp sådant som att skapa sig ett gott liv, man hade förmodligen blivit mer bekväm? Vad är roligt om man vet om att man har tusentals år på sig att uppleva sådant som man drömmer om? Varför testa att hitta den rätta om man har all tid i världen på sig att bara dejta runt? För att känna mening tror jag man ofta kan behöva en kontrast, ha något att jämföra med. Litegrann som en tårta, man har bara en viss mängd tårta och sedan är den slut. Det bästa är då förstås att njuta medan man har chansen. Skulle man ha hur mycket tårta som helst är den inte så god efter ett tag, den har tappat värde. Så tror jag det är med livet också. Ju mindre liv man kanske har kvar, desto mer förstår man att använda sig utav den.

Först när människor ligger inför döden förstår de oftast att livet är utmätt, och de önskar att de agerat annorlunda. Att inte tänka på döden tror jag är litegrann som att inte tänka riktigt på djupet – på livet. Leva i förnekelse helt enkelt.

Sammanfattning: För att leva – fullt ut – behöver vi även en död.

Tack för att du delade med dig av dina tankar <3

Gillar ditt sätt att tänka och vi kan därigenom se att det faktiskt finns en mening med döden. Håller med om att döden faktiskt gör livet betydelsefullt, man skulle nog bli otroligt trött och uttråkad på livet om man levde i x antal miljoner år 🙂

Ja exakt, bra formulerat! Glad att du förstod, kände att jag svävade iväg och blev allt mer otydligt (svårt ämne också).

<3

Har du funderat något mer och kommit fram till positiva tankesätt kring döden – om du vill säga? <3

Försöker just nu jobba med min separationsångest från mig själv, livet, tankarna och allt vad det innebär för att komma fram till något sätt som får mig att känna “Du, det är faktiskt okej att dö. Det gör inget om det skulle hända” (tror jag tar mig själv och livet på alldeles för stort allvar vilket skapar en stor separationsångest till livet/dödsångest). Så just nu är jag i detta skede tankemässigt;

“Jag bejakar mig själv, livet och den här världen något enormt seriöst (som allting, som en fullständig fullhet som jag starkt befäster mig vid) men jag är faktiskt bara på besök i den här kroppen och i den här världen, ungefär som en slags resa. Oavsett vad som händer så vet jag dock från djupet av mitt hjärta att jag har ett liv (ett syfte) på den här planeten. Jag finns och existerar i ett större sammanhang och det betyder faktiskt något, det kommer döden aldrig kunna ta ifrån mig”.

Vad är din reflektion kring detta? 🙂

Vackert skrivet! Så klokt också. Låter som att du är något på spåren verkligen. Funderar på om du kan försöka få in mer aktiviteter i livet som är mindre allvarliga? Och om det skulle hjälpa att uppleva tillvaron med mer ro? Ibland (eller ok, snarare väldigt ofta) när allvar kommer in i bilden i olika sammanhang brukar jag fysiskt försöka skratta till, alltså bara för att visa mig själv att det här är inte så allvarligt som man kan tro, åtminstone att man kan försöka se lite humor i det hela? Kom även att tänka på artister som använder mycket galghumor, Carl-Einar Häckner, är en sån. Han skämtar om allt. Till och med döden. Var på Södra Teatern och såg honom och det var så läkande, fick direkt en distans till döden faktiskt. Eller liksom det mörka i livet. Kan det vara en väg även för dig? Alltså att få in mer humor i det här med döden?

Vet att vissa som haft anhöriga vid livets dödsskede (kanske inte om man ska dö den dagen, men du fattar säkert) som skrattat enormt mycket åt det absurda med att dö. Att det också ingår att känna såna typer av känslor. Likadant var det faktiskt när min mamma låg på IVA, hon var hysteriskt rolig. Det var så oväntat.

Kan det vara något för att känna mindre allvar? <3

Har faktiskt aldrig tänkt på det med att plocka in humor i bilden men gillar den tanken 🙂 Egentligen kan man ju i någon mening bara tänka “Alltså, vad f*n är det här som vi kallar livet egentligen? Här sitter jag i någon märklig köttkostym i något som kallas livet. Jag valde då inte detta på egen hand så kan man ångra sig och få pengarna tillbaka liksom” 😄

Så absolut, humor är ett sätt som mjukar upp livet och döden en hel del faktiskt och ska fundera på hur jag kan väva in det lite mer i tillvaron. Tack för dina inputs, kloka ord <3

Idag så slog mig en annan tanke som nog också för med sig ett positivt budskap nämligen “Livet är faktiskt inte dödens motsats (födseln är dödens motsats) och om livet inte är dödens motsats så innebär det ju också att döden bara är ett annat sätt att existera för oss“. Den tanken gillade jag för att hantera den skrämmande tanken på att döden är någon slags tomhet i motsats till livets fullhet 🙂

Ja, det var väldigt intressant! Vill du utveckla lite hur du tänker där kring att döden kan vara ett annat sätt att existera på? Vet inte om jag förstår innebörden exakt i det =)

Läste nyligen om ett positivare sätt – än den jag förmedlat ovan – att beskriva livet på förövrigt. Som handlar om att se det cirkulärt. Istället för linjärt där tiden är uträknad kan man istället föreställa sig en cirkel där livet ständigt pågår menade författaren. Att man kan se det som en karusell att få uppleva ett varv till. När man t.ex. blir gammal kan man se framemot en ytterligare höst, en ytterligare sommar, få uppleva ännu mer.. Man får fortfarande vara med. Älskade fan den tolkningen! Tänkte därför dela den tanken här till dig och hoppas du också gillar den <3

Absolut, tänker ungefär som en linje där vi föds ibörjan på linjen… sedan kommer livet… sedan kommer döden i slutet på linjen. Om vi tänker den här linjen så är ju således döden motsatsen till födseln (livet ligger mitt emellan födseln och döden). Så om födseln och döden är varandras motsatser så innebär det ju då att livet INTE kan vara motsatsen till döden, vilket vi ofta tror här i västvärlden. Vi tror ju ofta att livet är vår fulla existens och att döden på något sätt är någon slags tomhet där vår existens kommer att upphöra vilket den borde göra om nu döden skulle vara en slags motsats till livet MEN eftersom döden INTE är livets motsats så borde det ju då innebära att existensen inte upphör efter döden utan således att döden bara är ett annat sätt för oss att existera på (precis som innan födseln egentligen) 🙂

Aha, den cirkelbeskrivningen har jag faktiskt aldrig stött på tidigare men gillade det sättet att tänka 🙂 Hmm, nu funderar jag på om den här linjen som jag beskriv ovan faktiskt kan böjas och omvandlas till en cirkel? Det tror jag faktiskt att den kan. Intressant ändå! Är den cirkel som du talar om en cirkel som på något sätt talar för reinkarnation eller är det en cirkel som endast gäller här i livet? Utveckla gärna för jag tyckte det lät spännande 🙂