Min pappa sköt sig själv i fredags kväll.
Vi var ovänner och jag kommer få leva med den skulden och bördan.
Jag tittade på honom efteråt, bilden försvinner inte från näthinnan.
Jag vill säga till er som funderar på att ta ert liv – gör det inte, smärtan det orsakar närstående är ofantlig och läker aldrig helt.
Vi fick inget hejdå. Ingen hälsning. Ingen förklaring. Jag vet inte hur jag ska kunna leva med detta. Leva med synen av det som var kvar av pappas huvud. Vi hann aldrig försonas och säga att vi älskade varandra.
Snälla gode gud hjälp mig någon.