Hem > Forum > Ångest > Pappa är död…

Pappa är död…

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Vet inte ens var jag ska börja nysta i det här virrvarr av tankar.
    Ska försöka börja från början… När jag var 15 år separerade mina föräldrar, jag kan inte minnas att jag någonsin haft någon supernära relation med min pappa och den blev inte bättre efter separationen. Det första året efter separationen hade vi någon form av sporadisk kontakt som mest levde för att jag tog kontakt.
    Tillslut dog kontakten ut, min far slutade hälsa när han såg mig och så vidare…
    Samma sak för min bror som är två år äldre än mig.
    Jag har även en 12 år äldre halvbror (vi har samma pappa) Han hade råkat ut för samma sak men när hans föräldrar separerade var han bara några få år.

    Hur som helst så har åren rullat på och jag har inte haft någon kontakt med min pappa alls. Idag fick jag ett samtal från polisen som sökte honom då han inte gått att få tag på under några dagar. Det var nån bilverkstad som ville ha tag på honom då han inte hämtat bilen som han tydligen haft inlämnad. Jag berättade läget för polisen och inget mer med det. 1.5 timme senare upptäcker jag ett missat samtal från vårdcentralen. Jag väljer då att skriva ett Facebook meddelande till min halvbror för att berätta att något är skumt…

    Då ringer han upp mig och berättar att han pratat med vårdcentralen som meddelat att vår far är död…

    Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera eller känna. Möjligheten att fråga varför han övergivit oss barn har helt försvunnit, en tanke jag haft många år…
    Vet inte varför jag skriver här heller. Allt är bara så konstigt

    Trådstartaren

    Det konstiga är att eftersom polisen letade efter honom pga en verkstad inte fick tag i honom måste det ju betyda att han legat död flera dagar….
    Polisen hade alltså brutit sig in i hans lägenhet och hittat honom död där.

    Jag får ångest för jag tänker på hur ensam han måste ha varit. Om ingen saknat honom?!?! Hur länge dröjer det inte innan en bilverkstad kontaktar polisen i ett sånt ärende? Måste ju vara ganska länge eller?!?!
    Min halvbror fick i ”uppdrag” av vårdcentralen som gav dödsbudet att meddela andra släktingar (trots att vi inte har kontakt med någon…) Han fick tag på en av våra fastrar som inte visste om pappa hade någon partner i sitt liv… Hur tragiskt?

    Det värsta är att jag får sån ångest! Jag har världens finaste sambo men inga vänner. Noll! Har flyttat runt ganska mycket och när man flyttar så är det lätt att tappa kontakten så skulle jag inte ha min sambo har jag inte någon förutom min mamma som skulle reagera på att jag inte var kontaktbar

    Hej! Läste ditt inlägg precis när du hade postat det men kände att jag saknade några ord eller något vettigt att svara. Vill ändå inte att det ska stå obesvarat <3 Först och främst beklagar jag din pappas bortgång <3 Förstår att det väcker jättemycket tankar och känslor både efter omständigheterna att han verkar gått bort så himla ensam, och också att ni inte haft någon relation på så länge, och där mycket frågetecken kvarstår. Inte konstigt att du försöker bena ut och förstå vilka känslor som du landar i kring detta. Just också att ifrågasätta hur sitt eget liv ser ut och jämföra det låter också så himla mänskligt! Nu har det gått några dagar sedan du skrev så undrar hur du känner nu? Har det blivit lugnare inombords eller är det snarare ännu mer förvirrande allting – om du vill säga? <3

    Skickar massa kramar

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.