Jag är tvungen att avbryta mina studier. Går på konstskola. Har en termin kvar. Är för gammal för CSN. Har sökt massa jobb. Stipendier. Försökt allt. Bor på internat här. Har inte någonstans att bo efter detta. Kommet att få jättelite a-kassa. Svimmade av utmattning idag,sittandes på en stol. Har ont i hjärtat. Jag ser ingen utväg på detta. På kvällarna tänker jag att Änglarna kan hämta hem med nu. Jag vill inte dö men det gör inget om jag dör. Allt är slut. Jag har gått igenom så mycket sorg i mitt liv. När ska det ta,slut???
älskade människa.
jag har varit med om samma sak, har alltid velat gå konstskola. men så mycket skit i mitt liv har hänt att jag inte har kunnat, mycket flytt mellan olika instutioner, fosterhem, sjukhus mm. har ofta känt meningslöshet, tomhet. hopplöshet. men sedan en dag satt jag på mitt rum inne på psykakuten och tänkte på mina drömmar, min längtan efter skönheten i konsten. det vackra som bara min själ kan förklara..när jag satt där så slog det mig plötsligt vad som fattades och det var en tro på mig själv.
har ofta känt en längtan efter att få komma hem, men hemmet för alla oss är våran själ. våran inre skönhet.
hjärtat.. känn efter vad dina drömmar är, och sedan försök finn en väg dit. vi är skapare av våra drömmar. och får man hjälp av andra att nå dit är det fantastiskt, men ändå..känn inom dig och försök och föreställ dig hur din framtid skulle se ut, och följ den.
bakom sorg finns skönhet.
hoppas du finner ro och ta hand om dig.
skickar massor av kärlek till dig, kram.
