Hem > Forum > Ångest > Oro för framtiden

Oro för framtiden

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Avatar

    Jag är jätteorolig för framtiden… vad ska jag bli? Hur ska jag lyckas med högskolan? Hur ska jag kunna vara på en arbetsplats typ 8 timmar om dagen när jag nu förtiden bara är hemma och ärligt talat bara vill vara hemma! Finns det något ställe och yrke för mig?? Finns det hjälp att få på högskolan när man inte klarar av vissa saker? VARFÖR KAN INTE LIVET BARA VARA LITE ENKLARE?????!!!! Ibland tänker jag att det skulle vara så skönt att avsluta allt för hur fan ska jag hitta en plats att växa på?????

    Arbetsförmedlare
    Studievägledare

    Personligt ombud
    Boendestöd

    Diakon
    Präst
    Jourhavande präst

    Kurator via sjukvård
    Rehabiliteringskoordinator via sjukvård

    De finns hjälp/stöd att få.

    Hej Pink Rysuho!

    Du är verkligen inte den enda som ställer de frågorna. Är det här samhället alls skapat för individer? Varför ska vi in i den här mallen? Var passar jag in? Måste jag passa in?

    När jag gick på gymnasiet trodde jag att jag aldrig skulle kunna ha ett ”riktigt” jobb, jag skulle inte våga flytta eller resa, jag skulle inte kunna ha en partner osv osv osv, för att mina bilder av andra människor i dessa situationer visade något slätstruket, välfungerande och perfekt. Efter tjugo år ute i den världen är jag fortfarande rädd och vet inte riktigt var jag ska passa in men jag har lyckats befinna mig i många fler situationer än vad jag någonsin trodde. Det blir inte alltid helt lugnt, smooth och trevligt. Det blir kanske bara på det sättet som det behöver bli just då.

    Jag tänker att alla de här tankarna handlar om en brist på tillit och tro på världen. Och att världen känns för stor. Vi presenteras för tusen valmöjligheter men inte något att välja utifrån.

    Det viktigaste för mig, för att våga gå in i saker och chansa, är att veta att ”det finns så många andra som också är osäkra och oroliga” och att ”det är okej att vara rädd”. Prata öppet om den oro du känner! I min klass på högskolan är vi flera som ständigt tvivlar och omvärderar och funderar och har panik blandat med fascination och glädje. Det är viktigt att även dela oro!

    Jag tänker också att det kanske inte finns en särskild plats som står färdig och väntar. I varje ny situation är det ju vi som deltar som skapar platsen? Jag är övertygad om att så länge du är ärlig och öppen så kommer du att hitta andra att känna samhörighet med och därmed en plats där du kan växa.

    Heja dig!!

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.