Orkar inte!

[Purple Qequmi]

Jag är glad att det pratas och skrivs nu om psykisk ohälsa och att det blivit accepterat! Men vilket evigt tjat det är om att man måste aktivera sig och GÖRA SAKER; man ska motionera, äta sunt, inte isolera sig…

Jag tillhör den skaran som blir totalt kraftlös och orkeslös när jag har ångest och är deprimerad, och jag mår mycket sämre av att det pratas om hur bra och viktigt det är med fysisk aktivitet, frisk luft, social samvaro och allt vad det är! Jag förstår ju att jag skulle må bättre av att tex träna och aktivera mig på andra sätt…men kroppen är som bly, och det enda jag vill och orkar är typ att ligga och vila och lyssna på lugn musik när det är som värst! Jo jag ser till att äta (det jag lyckas få ner!), dricka vatten, få lite frisk luft också! Men mestadels blir jag liggande eftersom jag inte orkar nåt annat.

Har funderat på detta och jag tror att vi alla funkar olika och blir hjälpta av olika saker. Tror knappast att jag mår bra av att tvinga mig till saker? Även om andra mår sämre av att vara ifred och mest vila och sova, så kanske det är det som jag+fler blir mest hjälpt av?

Nån som håller med?

Det är viktigt att lyssna på vad det inre förmedlar. Tvång har aldrig varit någon bra nyckel till motivation. Viljan måste också finnas för att kunna nå resultat.  ”Att göra det man måste är att göra det man vill”…(Mikael Rickfors- Vingar för pengarna) Kanske det är så det är tänkt från början. Att vi ska skapa våra liv utifrån vår egen vilja, personlighet, tillgång och känsla. Det resulterar eventuellt i människor som älskar sig själva, sina dagar och sitt liv. Hela människor som älskar sig själva och använder sina dagar till sådant de är ämnade för blir självklart nöjdare med sina liv, är mindre stressade, älskar andra mer öppenhjärtat, har mer överseende med andras olikheter och får mer energi. En och samma mall passar inte för alla människor. Det finns även dom som behöver ensamhet och distans i livet för att hämta kraft och sen ta nya tag till bland annat motion och att socialisera sig. 🙋‍♀️
Jag tror dock att man måste vara försiktig, inte stagnera och stanna där för evigt. Men jag tror även viljan kommer tillbaka per automatik, när man fått den tid man behöver till återhämtning. Vi människor behöver även ”ha tråkigt” för att uppskatta det man annars tycker är roligt eller har någon positiv effekt i ens liv. ⭐️

[Purple Qequmi]

Teal Cutedi skrev:

Det är viktigt att lyssna på vad det inre förmedlar. Tvång har aldrig varit någon bra nyckel till motivation. Viljan måste också finnas för att kunna nå resultat. ”Att göra det man måste är att göra det man vill”…(Mikael Rickfors- Vingar för pengarna) Kanske det är så det är tänkt från början. Att vi ska skapa våra liv utifrån vår egen vilja, personlighet, tillgång och känsla. Det resulterar eventuellt i människor som älskar sig själva, sina dagar och sitt liv. Hela människor som älskar sig själva och använder sina dagar till sådant de är ämnade för blir självklart nöjdare med sina liv, är mindre stressade, älskar andra mer öppenhjärtat, har mer överseende med andras olikheter och får mer energi. En och samma mall passar inte för alla människor. Det finns även dom som behöver ensamhet och distans i livet för att hämta kraft och sen ta nya tag till bland annat motion och att socialisera sig. 🙋‍♀️ Jag tror dock att man måste vara försiktig, inte stagnera och stanna där för evigt. Men jag tror även viljan kommer tillbaka per automatik, när man fått den tid man behöver till återhämtning. Vi människor behöver även ”ha tråkigt” för att uppskatta det man annars tycker är roligt eller har någon positiv effekt i ens liv. ⭐️

Tack för ditt fina svar! ❤️ Klockrent!! 👍👍 Jag har haft en sjuhelvetes “resa” de senaste 7 åren, även mycket fina positiva saker som hänt, men även mycket sorg och smärta. Jag är rätt slutkörd själsligt, fysiskt och mentalt med andra ord! Nu när jag äntligen “landat” där jag ska bo och börja om från början, nu kommer denna ångest! Allting “borde” vara bra, jag älskar mitt nya hem, min nya stad och att äntligen få vara själv och slippa mitt ex… Men det är väl normalt att en ångestreaktion kan komma efteråt, antar jag? Blir lite ensamt, visst, men som förtidspensionär är man ju van vid ensamhet och tristess!

Har jättemycket att fixa i mitt nya hem, åh som jag sett fram emot det! Men jag kommer inte igång pga ångesten! Svårt att orka att ens ta sig upp ur sängen! Även fast jag tycker jag är “duktig” som gör det ändå och gör en del saker!

Jag är egentligen en väldigt social person, som älskar att vara i centrum och med i gemenskapen, men när jag mår psykiskt dåligt får jag dessutom social fobi. Ser till att åtminstone ta mig ut varje dag trots att det är jättejobbigt!

[Purple Qequmi]

PS. Och usch vad jag får dåligt samvete för att jag inte mediterar! Trots att jag VET hur bra det är för mig, hur mycket bättre jag mår av det osv. Vet inte om det är pga min ångest och kroniska depression, eller pga min Asperger och ADD, som jag inte kommer igång med sånt jag vill!